Fars Dag.

Hade ju varit läge att hylla sin farsgubbe på fars dag men nu fick han ju ett helt inlägg på sin födelsedag så han får nöja sig med ett litet "Grattis" här...

Nä, idag ska en annan pappa få en liten klapp på axeln. För ganska exakt ett år sen träffades vi för första gången. Vi trotsade ett envist duggregn och gick varv efter varv i stan. Dessa varven utvecklades till en vänskap jag idag absolut inte skulle vilja va utan.
Micke har två söner som är 3 och 7 år som han är en underbar pappa till, jag vet för jag ser hur han är med dem och jag vet för deras mamma påpekar det för honom. (Nä, henne har jag aldrig träffat, men Micke har berättat när hon sagt det. För det är viktigt att få höra att man är bra. Och det är hon duktig på att berätta)

"Världens bästa Karlsson.
Ingen, faktiskt ingen Karlsson gillar jag så bra som dig.
Snälla, lagom tjocka Karlsson ;)
Genomkloka, underbara Karlsson"

Fortsätt va den du är. För den Karlsson jag lärt känna är den du är!
"KICKEN!" ;)

Dekorationskurs

Den 15e var vi ju på kurs i Södertälje. Det tar lite tid för mig att samla mig så pass att jag kan redogöra för det bara;)
Tågresa på ett par timmar först (kom-i-håg: man kan ta flyget till Stockholm och sen tåg ner till Södertälje, Det går förmodligen snabbare!) men, men... fram kom man ju och det va ju det som va tanken. Fredagskvällen tillbringade vi med att kolla Södertäljes utbud av affärer. Kan ju tillägga att det gick sjukt snabbt. Inget vi inte sett innan alltså.
Men sen placerade vi våra små nätta rumpor på "Ceasars". En Italiensk-Amerikansk restaurang dit ni kan styra era steg om ni skulle råka befinna er på denna plats. Vi funderade starkt på att adoptera den ena servitrisen, hon hade liksom bra koll på vad ordet "service" betyder.
(Jag kan tillägga att inga vampyrer har närmat sig oss på 2 veckor. Började med vitlöksbröd, med tzaziki. Som bekant;) är där ju vitlök i tzaziki. Sen beställer vi in deras specialhamburgare men gjorde den liiite mer speciell genom att beställa "lite" guacemole som tillbehör...) (yammi...)

På lördagen va det då kurs i 3D-dekorationer i akryl. Ingen mindre än Pepijn Borell höll i detta. (Jag blev förälskad på två röda men det har man ju inget för... Som sagt... jäkla slöseri på snygga karlar...) Han har hyfsat koll på det här med nageldekorationer:
                                           

För er som inte bygger naglar själv så fungerar det som så att man tar en tiny-viny liten akrylklump och formar t.ex. som ett litet blomblad. Sen tar man en liten klump till och gör nästa blad. När man har grunden med de olika bladen bygger man vidare och formar upp dem så de verkligen blir i 3D. Med olika färger på akrylen får man skiftningar som gör att de ser ut som små... ja, konstverk.

Jag bjuder då inte på något av det jag själv gjorde. Sååå kul ska vi inte ha det;)

Sammanfattning av dagen var att jo, det va kul att göra dessa små blommor och få reda på knepen. Men jag kommer inte tvinga er till utstående blommor på naglarna när ni kommer till mig. Det roligaste var att få träffa folk som jobbar med samma som jag gör och såklart att få inspiration överhuvudtaget.

Fullt ös.

Har varit full ös på salongen för mig idag. Ääääälskar när det är så (bara man hinner andas emellanåt. Och det har jag fått idag) Jag håller på att öva på fransförlängning. Hur kul som helst. Men kan inte låta bli att undra vad de sysslar med som håller på i flera timmar, känns som jag måste göra fel! Har inte tagit mer än en timme en enda gång.... hm.... ska konsultera min kära kollega imorgon.

Imorgon! Imorgon när vi drar till Södertälje på dekorationskurs. Har inte dekorerat naglar på allvar sen förra seklet juuue;) Ska bli så kul! Framför allt att jag och Diana ska göra det ihop. Det var hur länge sen som helst vi gick kurs tillsammans.

En kund idag frågade om jag fått tillbaka många "gamla" kunder när jag gjorde min nystart i våras. Jo, jag ska verkligen inte klaga. Inte alla såklart, men en hel del. Och som jag sa till kunden idag är det nog det som gjort mig gladast. En så stor bekräftelse. Att dom vill komma tillbaka till just mig!!

Va rädda om varann därute!

Nu ska jag käka kvällsmat:

För detta ingår väl NÅGONSTANS i kostcirkeln?
;)

How about ett lidet auvsluuut??

Igår var verkligen en märklig dag. Tankar och åsikter sattes på sin spets. Något det leder inpå var tankar på avslut. Tror att de flesta skriver under på att vi tycker det är viktigt. Ett avslut på ena eller andra sättet. Men det sättet att bara lägga locket på utan någon som helst förklaring godtas inte.

För ca 2 år sedan träffade jag en människa som plötsligt en dag bara slutade höra av sig. Runt jul va det som första locket lades på. Jag va förtvivlad, visste att han mådde lite dåligt från och till, men va det något med MIG? När det till slut blev kontakt mellan oss lovade han, det hade inte med OSS att göra.
Så bra, tänkte jag, då ska jag finnas här för honom. För mellan oss va det ju bra. Sa han. Han lovade att alltid säga om det va något fel, att inte bara dra sig undan. Det varade till påsk. Och ärligt, jag har inget minne av den våren, vet att vi va i Stockholm, att det va kallt som attans där, men va vi gjorde? Det får fotona påminna mig om.
Veckan innan påsk skulle han komma till mig på lördagen. Han kom inte. Ringde inte. Svarade inte. Poletten trillade ner för lilla mig. Aha, en gång till. Fast han lovat.
Så jag skickade ett sms (ja, det va ju inte bästa kommunikationen, men hey, killen svarade ju inte) förklarade hur jag kände och tack och hej för mig. Där tycker jag att det så småningom ligger på honom att kontakta mig, prata eller whatever... ge mig ett avslut. På något sätt bekräfta. Inte ett ljud. Råkade springa på honom på stan nån dag senare, han lovade ringa.
Pft...tss...
Senare träffade jag en annan person som jag föll huvudstupa för. Tyvärr föll han inte lika hårt. Men jag säger som så, att ska man bli dumpad ska man bli dumpad som han dumpade mig. Vid första känslan av osäkerhet sa han det till mig. Lät mig inte UNDRA. När jag skulle hämta mina saker sattes det inte bara ut på trappan för man skulle slippa faca. Han svarade när jag ringde (och nä, jag ringde inte ner honom, fanns det ju ingen anledning till, för där va inga frågetecken, men jag vet att han svarat om där varit)
Jag har fått mitt avslut med "kille nr 1", men inte av honom, det är han fär feg för, jag fick det från en annan fin människa som kontaktade mig i våras och vi fick kräka och bena ut, spy galla och ja... ut med allt det där som ville ut. Känslan att på något sätt försvara sig gjorde att jag kunde avsluta. Tack fina fröken K!

Igår hände det vissa saker som gav tillbaka olustkänslan. Känslan att man inget är värd. Utebliven respekt från en annan människa som man verkligen tycker man själv gett det till. Det va så lite jag behövt för att slippa känna så.
När vi imorse insåg att vi ältat sönder och samman detta kunde vi inte annat än att skratta. För va ska man göra? Man kan ju inte ändra en annan människa. Det är bara jag själv som kan bestämma hur jag ska bemöta det. I detta fallet bemöter jag det med kärlek. Önskar var och en "inblandad" det allra bästa som är menat.

Imorgon är det torsdag! Det betyder att dagen efter är det fredag och då drar Nagelpala till Södertälje på lite dekorationskurs. Ska bli sååååå himla kul!
Och sen ska jag börja  med nedräkning till våren för då ska jag tydligen till Amerika. Säger en uppmuntrande gök i Småland;)

 Lite såhär har det känts för mig idag.

Jag vet att man ibland måste va lite nere för att uppskatta när man är uppe. Jag skrev som status på Facebook idag att jag "blir så TRÖTT". Genast får man glada tillrop och busvisslingar. Bland annat detta som jag fick från en kund som fick agera försökskanin för fransförlängning till mig idag:

"Jag kan inte förstå att du blir trött. Du är ju alltid så sprudlande glad och positiv. Vädret har ju varit strålande. Du ska se att du känner dig piggare i morgon. Här går jag hemma och flirtar med Christer men han tycks bara vara intresserad av fotboll. Lev väl!"

Christer är ju karl. Varför ska han se att hon just fått världens flirtigaste ögon. Det är ju ändå fotboll på TV;)

Imorgon är jag inte nere längre. Jag begränsade det till bara ikväll. Så får man lov att göra. Faktiskt.

Tack alla mina söta, fina vänner för att ni är ni ♥

Den sjätte oktober tvåtusenelva.

Min älskade lillasyster fyllde år igår. Idag när vi pratade sa hon att det va "the best birthday ever".

Vid lunchtid kom hon med tåget från Malmö (ja, kära malmöbor, tågen GÅR faktiskt på båda hållen. OCH tar lika lång tid, som när vi åker in till er! Mohahaha...;)) Hon letade sig fram till Salong Bergman.

Där väntade bubbel och massor av skratt och fnitter.

Och, kära Ni, nu tog söta Miss Magda hand om henne. Slingor och klippning för lillasysteryster.

Och efter en god Maltesmacka (och ännu mer bubbel) fick hon en liten manikyr på tassarna.

När hon sen frågade om jag kanske kunde hjälpa henne att lägga lite ögonskugga.... hm, lite tveksam va jag eftersom jag inte räknat med det och hade saker med mig. Men vaddå, det får bli som det blir, tänkte jag....

Om jag säger så, att Jean-Carlos godkände ICKE;) ;)

En halvtimme senare hade vi en uppdaterad lillasyster och en uppdaterad Makeup-pala.

SÅÅ inspirerad jag blev! Oh... va kul!! 

Sen hoppade de uppdaterade systrarna på tåget till Malmö (som sagt, nu vet alla att det går åt båda hållen ju) ,för att efter en måltid på S:t Gertrud kolla in Junkiesarna.

Med sig på scen hade de först Ted Morris. Hans musik hittar ni HÄR. Det va lugnt och sansat. Lite för lugnt verkade vissa tycka som gjorde allt för att överrösta. Trist.

Jag ska hålla gluggarna öppna för att få höra honom igen iallafall!



Foto: Lars Brundin

Och seeeen..... var det selebert besök från landet i väster minsann.
Let me introduce*trumvirvel*: Mr Willie Nile! 
(och ja, ljuset måste varit starkt där längst fram)
Jag ska erkänna att jag inte hade jättekoll på lille wille innan, men det får jag skämmas över nu när jag kollat hans hemsida och liksom inser vad han pysslat med. Spelat med Bono och Springsteen och dom dära ni vet... haha... nädå Pala, du har bra koll på andra grejer du!
Hursom, igår spelade han ihop med Dimestore Junkies då ju. Och åh, vilket ös det va!
Tyvärr är inte den lokalen på S:t Gertrud optimal för detta, jag såg inte ett smack. (Jag sa iofs att jag ju faktiskt sett dessa människor innan och kanske skulle kunna nöja mig med att höra men jag tycker ju liksom om att se hur kul dom på scenen har. För sånt smittar ju faktiskt som bekant)
Jörgen (blondinen på fotot) sa efteråt att det fantamej va den bästa konserten han varit på. Jag skrattade och funderar på hur man räknar sånt. Jag som då aldrig kommer se en spelning från det perspektivet (scenperspektivet) har jag då på något sätt sämre odds att få va med om det allra bästa? Jaha ja, det blir kanske att ta lektioner i något instrument då. Undrar va jag skulle kunna spela.... Kastanjetter kanske?
Hursom... nu glider jag ifrån ämnet...
Fast ämnet musik tog faktiskt slut där iallafall. Underbart TREVLET va det!

Och lillasysteryster då. Som sagt, hon hade en fin dag lilla tösen, och jag är glad att jag fick dela den med henne.
Lööööv jo din lilla loppa :)

Kaffekaffekaffe.

Vaknade till doften av nybryggt kaffe. Vilket är komplett omöjligt då syrran, där jag nu sovit över, förmodligen inte ens äger en kaffebryggare. Dom har en kaffemaskin. Ni vet en sån hightech som maler bönerna själv och förmodligen även skulle kunna plocka och rosta dom om det skulle behövas. Har antagligen kostat en rejäl slant den där rymdfarkosten. Och nu tänkte jag bjuda på en historia som handlar om den.
Den och jag är inte kompisar. Alltid är det något jag inte fattar som ska göras. Vatten ska fyllas på. Spillfatet ska tömmas. Och monteras. Etc.
En gång stod det på displayen att "fyll på bönor". Detta var på morgonen. Paulas hjärna hade inte börjat funka än. Jag ropade till syrran som sa att kaffet stod i kylen och att det bara va att fylla på i facket till höger. Det gjorde jag. Men det stod fortfarande att jag skulle fylla på bönor.
Uppgiven ropar jag till syrran som sömndrucken kommer ut till mig. Hon lyfter på locket och kikar ner i facket. "Bönor Paula. Hela bönor skulle du fylla på med. Den maler ju själv."
Alltså, jag hade tagit malet kaffe och hällt i. När man öppnade kylen var det den paketen med kaffe som fanns. Inget annat. Så jag tog ju den helt automatiskt. Det va ju inte så kul då. Lite juxigt att få maskinen ren. Men efteråt har vi skrattat åt det och jag har fått äta upp det gång på gång. För hur tänkte jag där? Vad trodde jag att den där kvarnen var till?

GRATTIS

Lilla papsen fyller år idag. Det är märkligt, han har fyllt år samma dag alltid. Ju. Men jag har aldrig lärt mig om det är den 15e eller 16e september...
Ett år, denna dagen, körde han mig till flygplatsen. Vi tillbringade tiden i bilen och pladdrade på som vanligt. Jag åker iväg en vecka på semester, kommer hem och han hämtar mig och kör mig hem till Ystad. När han sen har kört igen kommer jag på.... Men WTF! Att jag TOTALT glömt att han fyllde år den där dagen han körde mig TILL flygplatsen.
Tur han har Facebook nu. Så man kan bli påmind.
Han får detta inlägg som hyllning som plåster på såren för jag glömt.
Lilla fröken A sa så sent som häromdagen till en kompis: "Äh, jag har ändå den coolaste morfarn...." (vad dom pratade om vet jag inte och vad det var som var "kriterierna", men det känns mindre viktigt när man hör en sån kommentar)
Far: jag tycker du är en fantastisk person och med ett hjärta av guld. Älskar dig.

Längtar!

Har varit för j*vla dålig härinne! Nåja, jag låter det gå upp och ner då....;)

Jag har varit ledig en vecka från jobb. "Sjukskriven". Dock som jag valt själv. Gjorde en laseroperation på mina ögon förra veckan. Det kommer bli superbra. Men.....
JAG KAN INTE BARA VA LEDIG! Jo... när jag de första dagarna bara låg rakt upp och ner i sängen och ändå inte kunde öppna ögonen. Tillät mig att bara ligga och lyssna på ljudböcker. (Åh, jag måste ju då passa på att rekommendera Jonas Gardells "Ett ufo gör entré". Och om ni pallar, "Dracula". Släng er i väggen Twilight liksom!)
När böckerna var färdiglyssnade och jag kunde plira med ögonen... Det va DÅ det började bli jobbigt. Visst, lite städ, tvätt och andra "komma-ifatt-grejer". Och en helt underbar Malmö-tur med Magda (läs om den här: HÄR )
Men jag kan säga att idag... idag har jag formligen KLÄTTRAT på väggarna! Vad gör all människor när dom är lediga...?
"Men bara vaaaa....", säger nån. Men jag vaaaa ju bara, då när jag låg rakt upp och ner. Läs en bok. Måla en tavla. Riv en vägg.
Jag ser inte tillräckligt för att läsa, så jag LYSSNADE. Check.
Jag har målat fyra tavlor. Fyra. Check.
Jag har ingen vägg som behöver rivas. Check.

Summan av kardemumma. Jag LÄNGTAR tills imorgon då jag ska jobba!

GRATTIS!!

Grattis..... Jörgen & Jessika till att ni stadgar er. Lycka till♥♥♥
Grattis.... lilla mor. Önskar att jag har din hårfärg när jag fyller det du gör idag! ♥
Grattis.... Hannes! Miss Magdas son. En jäkligt cool liten 11-åring. ♥
Grattis.... Nelly! Min vän Lottas yrväder till dotter..... ♥

Är ni bra på att visualisera? Då ser ni mig och miss Magda promenera över lilla bron? På väg till poolbaren... Japp, detta blir sanning om en väldigt snar framtid!

Emilio på salongen har tvekat att släppa iväg Magda. Med mig. Det var när han uppfattade det som att spritbudgeten gjordes av enbart mig. Men Magda är stor tös nu. Kan ta hand om sig:)

Två av mina vänner tittade storögt på mig ikväll och den ena sa. "Paaaala, har du tagit Twinrix..." Medans den andra började babbla om saker jag inte ville tro att hon kunde tro om MIG! Twinvaddå förresten? Vi fick en föreläsning och pekpinnar som hette duga. Så så fort jag kommer på plats får jag låsa in mig på hotellrummet och leva på jordnötterna vi köper på flyget.
Vi drar en vecka till Mallis.
Det gör vi rätt i.
Det är vi värda.
Sola & bada & dricka Pina Colada.
Kärlek.

Vad hände??

Ja, fråga mig inte! Alldeles, alldeles för mycket att göra. Vilket jag faktiskt är himla glad över men då gäller det att prioritera såklart:)

Men nu måste jag bjuda på en sötis.
Hörde om en tjej (nä, ingen jag känner men jag fick lov att återberätta!) som en ganska sen fredagskväll kommit hem från jobb. När hon närmar sig porten till gården står grannen utanför. Historien förtäljer inte varför han stod där men skit samma. Han följer efter henne in i porten och kopplar då att hon är nya granntjejen. "Ahaaaa..." lät han sig upprepas. Precis som det blev bättre och bättre för varje gång han sa det. Hon tittar på honom och säger att "Ahaa... ja, jag är din nya granne..."
"Du får ursäkta om jag stört med mina hostningar", säger han, "men jag har haft lunginflammation"
"Men det är lugnt", svarar hon, "det har inte stört".
"Men jag har haft lunginflammation"
"Det är lugnt"
Såhär fortsatte det en stund. Hon menade givetvis att han inte stört, INTE att det va lugnt att han varit sjuk. Han fortsatte framhålla att han faktiskt haft lunginflammation.
Till slut gick de var och en till sitt.
Efter en stund knackade det på hennes dörr och där stod han igen. Dom pratade lite och han kommer på att han tyckte ju riktigt bra om henne. Jo, en kram skulle ju kunna sitta fint.
"Du får ursäkta, jag känner mig lite ofräsch", säger han.
"Nää... du luktar gott"
Nu till twisten. HAN råflörtade, det är vi rörande överens om va? Och hur tolkar vi hennes "Du luktar gott" ? Ja precis, som ett gensvar. Men... Hon tyckte bara att han luktade nyduschad. Och ville säga det. Hörde inte att hon kunde uppfattas flörtig.
Och det roligaste var ändå att hon faktiskt trodde han bara ville vara snäll och ville ha lite medlidande för han hade haft lunginflammation.
Nu ville jag berätta detta som en riktigt rolig story för både tjejen som gjort detta och nu insett hur det gått till och hon som återberättade det, och så jag då, skrattade så vi grät. Det blir inte riktigt lika roligt när jag skriver det utan mer inledningen till en diskussion om huruvida kvinnor och män kanske tolkar varandra. Eller människor överhuvudtaget.
Men när tjejen som återberättade sa "hur uppfattar du detta?" och jag svarar att "han stötte ju. va sugen som attans på henne". "Mmm... det sa jag med, men hon kopplade verkligen inte..." kunde vi ju inte låta bli att bryta ihop. I ett skratt. MED henne, inte ÅT henne! ;)

Tonårsmod.

Fru K. berättade om sitt barnbarn. Coola, coola Jenny. Jenny är 15 år och bor en bra bit från Skånes gränser. Hon har oturen att ha elaka flickor i sin närhet som rent ut sagt mobbar henne. Jag blir så ARG när jag hör hur elaka barn kan va mot varandra!
Bland annat hade dessa tjejer skrivit på Facebook att Jenny var en morsgris som hellre gjorde vad mamma sa till henne och hämta lillbrorsan på dagis än hängde med dem. (I mitt stilla sinne tänkte jag att nog hade väl valet varit lätt, men vi som varit 15 vet att grupptryck kan spela stor roll...)
     Jenny hade tänkt: "Visst, hacka på mig, men att hacka ner på mina underbara föräldrar... nä minsann, det ska ni inte!" Hon hade helt enkelt gått till rektorn och sagt att nu får det f*n va nog, nu kallar han till möte med dessa tjejer och deras föräldrar. Jennys föräldrar visste inget utan blev säkert lite spaka när det kom en kallelse från rektorn. Se, det hade de inte behövt bli. På mötet tog Jenny ordet och förklarade vad som hänt och att det faktiskt fick va nog nu. Hon berättade att hon faktiskt tyckte väldigt mycket om sin lillebror och mer än gärna hämtade honom på dagis. Som slutkläm spände hon ögonen i en av tjejerna och frågade "och du Anna, vet dina föräldrar om att du va full i helgen?"
Detta hade ju kunnat gå hur som helst. Det hade kunnat bli värre, men Jenny tog chansningen och lyckades. Vad jag förstod är där tydligen en annan tjej nu som försöker sätta sig på henne (hon va säkert inte på mötet;)) Jag skickar alla styrkeönskningar till Jenny, låt inte denna tjejen lyckas. Egentligen är det ju synd om sådana människor som söker bekräftelse, eller vad man ska kalla det, på det viset. Hoppas på att allt löser sig på bästa sätt där uppe i norr. Säkert inte det sista jag får höra från Fru K.

Nagelsmurf. Eller kanske smurfnaglar?

Fru Carlsson va hos mig häromdagen. Åh, vad vi skrattat genom åren! Hon kånkar nuförtiden omkring på sin lilla syrgastub men är lika glad för det. "Ja, jag tar tuben på ryggen sen går jag på långpromenader med mina daghundar"

Hon är Ystads egna Ceasar. Ni vet han killen på tv som snackar med hundarna. Fru Carlsson tar hand om kvarterets hundar när matte och husse är på jobb. Och jag kan nog tänka mig att hon lär både hundarna och dess ägare ett och annat. Bra Fru Carlsson!

För många år sen när hon började hos mig och jag frågade vilken form på naglarna hon ville ha, önskade hon sig lite mandelformade naglar. Sagt och gjort, det fick hon. Efter ett tag slog det mig att hennes naglar liknade små smurfmössor. Nu är jag en människa som är duktig på att visualisera och gör det ofta. Kanske alltför ofta:) Men hursom helst kan jag ju säga att Fru Carlsson faktiskt höll med. Så nu häromdagen då hon va hos mig frågade jag inte så mycket utan sa bara "Och Fru Carlsson vill ha den vanliga smurf-formen på sina naglar förstår jag?" Vi skrattade lite igen...

Kan ni också se det eller vi ska söka för det???

En groda. Om en groda.

Fröken A berättar att hon minsann är allergisk mot räkskal.

Kompis M frågar då om hon inte också är allerisk mot grodan. Innuti skalet alltså. Grodan i räkskalet.

Att komma ihåg för Pala: ät INGEN "räk"paj eller liknande som Kompis M har gjort!!

Underbara lördag!

Åh, vilken dag jag hade igår!
Först en heldag i Malmö med världens bästa Caroline. Fick inte alls det vi skulle inhandla med oss hem men en helt underbar dag med mycket skratt och tosigheter fick vi.
Sen va det bara att sticka hem och svira om och sticka till grillning med fina Micke och Magda.

Kvällen slutade på Lite Mer. Såklart. Och i baren, med lakritsshotar. Såklart.

Micke, Magda och jag startade en positivitetsklubb igår. Vi kom på det att varje gång vi tre ses tankar vi positiv energi från varandra. Ja, jag får det alltså om jag träffar de enskilt också men att träffa de båda två är som att träffas av en bomb av positivitet. Lägg till då heldagen med Caroline. Kan ni förstå hur bra jag mådde igår? Och det blev över till idag också vill jag lova;)

Så en hyllning till Micke & Magda: sååå glad över att ni är mina vänner! Tack för igår ♥♥♥♥

Målarpaula i farten...

Nagelpaula blev Lindexpaula som blev Målarpaula.... Jag tycker om att ha lite olika järn i elden. Ibland funderar jag på hur jag egentligen tänker när jag säger att jag faktiskt gillar att det är så, men nånting är det ju eftersom jag alltid återkommit till att ha det så.
Nu har jag bestämt mig för att jag bara måste kunna säga nej också och inte vara ALLA till lags.

     Så, hursomhelst var jag i butik i måndags. Den lilla underklädesbutiken mitt i Lund. Det var fönster som skulle skyltas, inventering som skulle förberedas och en chef som egentligen skulle stoppas ner i en säng för att kurera sig. Jag drog på mig målarbyxorna och fixade till väggarna i fönstret. En ren fröjd, bara rolla rakt upp o ner. Av med målarbrallorna och på med serviceleendet, tjingeling...

Så tisdag, inventering i butiken 7-10 för att sen egentligen måla utomhus (ja, inte till Lindex utan en carport i Eslöv) men vädret ville inte det utan vi skickade hem vår butikschef så jag jobbade i butiken hela dan istället. Puh... bara 11 timmar, inga problem för Nagelpala;)

Onsdag. NU ville vädret att jag skulle få va utomhus. Perfekt väder. Perfekt färg. Perfekta förutsättningar. OCH jag slapp klättra på stegar som på bilden härintill. Jag är sjukt höjdrädd. Eller va iallafall. Killarna på måleriet jag va på förra året hjälpte mig att övervinna en del av rädslan. Jag blir svettig i handflatorna bara jag tänker på höga höjder. Men vi började med en pall, jag svajade och led. Sen blev det stegar i olika höjder och till sist ställningarna.... Nä, jag ska inte skryta FÖR mycket. Oftast fick jag slippa gå högst upp, men utmanade mig själv då o då att klättra liiite högre. För det är ju så det är... "Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort" som det sas i Bröderna Lejonhjärta. I detta fallet: bemästra sina rädslor. Fake it til you make it;)

En röd liten tråd.

I torsdags var kvinnan med dessa tassarna hos mig. Kerstin. En ursnygg kvinna i sina bästa år. Hon gick till mig i kanske 3 års tid när jag ganska nyligen satt igång i Ystad. Nu hade hon sett den lilla rosa annonsen och tyckt att det nog var dags att va lite fin om händerna igen. 

 Och ibland händer det att mina kunder får som de vill. Kerstin vill ha sina naglar korta och med mycket vitt. Det fick hon.

Vi satt och pratade om lite ditt och datt och påbörjade denna lilla röda tråd. Vi fann att vi hade en gemensam bekant i:

Jessika Borg



foto: Lars Brundin

 En sjukt gullig tjej som Kerstin känt sen Jessika var liten. (och så skulle hon visa med handen hur liten Jessika varit. "Så hääär liten..." och då funderade jag på om Jessika varit en smurf en gång i tiden.

Tre äpplen hög.)

Jag träffade Jessika första gången för ... tror det är 3 år sen. Tyckte om henne från första stund. Glad och sprallig och med en röst som får vem som helst att haja till. På ett positivt sätt alltså. Hon sjunger gudomligt. Jessika är tillsammans med:

Jörgen Johansson

Som tydligen ibland har en viss likhet med:

Nu drar han på munnen och tycker precis som jag.

Jörgen är en fantastisk människa på många sätt. Att ha så många järn i elden men ändå fungera som människa är för mig en gåta.

I första hand... eller ja, för mig är det nog i första hand eftersom det är den biten jag kan lite om, är han en en fantastisk fotograf. Gå in på hans blogg och kika på hans bilder! http://snapshotsjj.blogspot.com/

Att han sen sjunger och skapar precis sån musik som faller mig i smaken är ju inte heller helt fel. Och det är just till musiken denna tråden leder till.

Jessika och Jörgen bildar tillsammans med Niclas Brandt, Ola Hjelm, Fredrik Nilsson,Niklas Paulström och Michael Ödegården gruppen

The Dimestore Junkies

I tordags hade de sin releasefest för sin första cd "Skyline" på St Gertrud i Malmö. Och på fredagen var det då dags i Hässleholm fast i större tappning i Röda Salongen på Kulturhuset. På skivan medverkar även lite gästartister såsom Dregen♥, Mats Ronander, Mikael "Nord" Andersson, David Pulkingham, Fredrik Ohlin och Lars Paulström.

Tyvärr fick jag ju i fredags se mig om i månen efter Dregen men Lelle Lakritstroll Paulström va ju på plats istället så jag överlevde;)

Jag kan ju inte uttala mig varken om hur det lät rent tekniskt eller om någon råkade spela fel eller något sådant men i Paulas öron var det BRA. Inte bara bra, UNDERBART BRA t.o.m!! Och att det hade med killarna och tösens oehörda energi att göra är jag helt övertygad om. Jörgen är en entertainer. Men en ödmjuk sådan. Även om han säkert gillar va i centrum ger han ändå andra plats och erkännande. Dom hade kul på scenen och sådant smittar av sig. Iallafall till mig. Enda tabben Paula gjorde var ju att totalt glömma bort att inhandla plattan!! Ibland blir man bara totalt nollställd... dööhh... Men, men... det finns kanske någon som tycker jag skulle kunna förtjäna en och slänger iväg en på posten...:)

Nu följer spelningar i USA och Kanada och jag skickar alla lyckatillkramar som jag kan uppbringa till er. Är alldeles övertygad om att detta bara kan gå hur bra som helst!
Och så hoppas vi att Kerstin (ni minns min kund överst i inlägget) snart får chans att lyssna på er.
(Så knöt vi då ihop tråden med detta)

NAILS

På Stora Nygatan 34 i Malmö hittar ni Diana och hennes Nails. Numera Nails & Co.
Diana och jag träffades -97 på vår första utbildning. Vi jobbade ihop på Triangeln innan hon stack till Grekland för att göra naglar. Och oj, va vi hade att göra på Triangeln! I samma lokal sitter idag ett gäng asiater och bygger. När jag går där förbi brukar jag mysa och tänka att "jaha, där sitter ni. Samma telefonnummer, samma ställe... men VI var där föööörst.... Det va VI som gjorde de första naglarna på Triangelns köpcentrum..."
     När Diana återvände från sitt soliga Grekland hade jag hunnit både avla av mig och skaffat egen lokal. Salongen döpte jag till Nails. Enligt ett förslag av en kund som hette Cecilia. Kort och okomplicerat. Och alla fattar vad det handlar om.
     Och där samsades vi, ungar & hungar (barn & hundar) kunder & vänner. Inte långt ifrån hade vi glassbaren Lejonet & Björnen. Perfekt.
Men Nagelpala blev Mammapala (jo, barnet kom innan salongen men jag fattade lite trögt) och kände att jag måste ha en tryggare inkomst och skaffade en anställning. Började sälja skor. Mycket trevligt det med.
Diana fick Nails och Skopala fick gästspela istället.
Därefter hamnade jag i Ystad. Diana vårdade Nails och har en superfin salong mitt i Malmö. Faktiskt bara ett stenkast från stället vi träffades på. Hon är nu återförsäljare och håller i utbildningar. Hon är grym på dekorationer och sprudlar av energi.
Det är hos henne jag hämtar inspiration. När jag är mottaglig det vill säga. Är jag inte mottaglig... ja, då märker hon det och så pratar vi om annat.
Mer om Diana och hennes salong hittar ni på http://www.nails.nu/

På fredag ska jag till henne. Jag längtar.

Att våga.

Igår träffade jag en gammal tjejkompis. Gjorde ett litet studiebesök på hennes jobb. Hennes jobb är hennes egna företag. Inte ett litet företag som jag har där min egentligen största utmaning är att pussla ihop mina tider med mina kunders. Det kan vara en prövning i sig men när jag tänker på vad hon drar runt så är ju mitt piss i mississippi:) Nu virrar hon på huvudet och säger med förmanande röst något väldigt klokt... Och visst, vi är duktiga på olika sätt. *klappar oss båda på axeln*
Hon pusslar ihop sina tider med sina klienters. Sina kunders önskningar med de som jobbar för henne. Hon håller i utbildningar och ser själv till att vidareutbilda sig.

I höst förverkligar hon en dröm. Jag har inte frågat henne om jag får skriva ner den så jag låter det vara så länge. Men egentligen, det jag vill ha sagt är jag tycker hon är cool. Skitcool.

En av mina gamla kunder i Malmö sa till mig att "lev med tanken att det enda tak som finns är himlen".

Det känns som min vän gör det. Så detta inlägget är till dig snäckan, jag hyllar dig för du är som du är.  

Lovestory♥

Fröken A hade fixat naglarna hos mig ett tag. En go och gla tjej som är ett par (hrm... jeje... allting är relativt?) år yngre än jag. Jag tänkte vid något tillfälle att, hm... skulle inte denna tjej kunna vara något för Herr A?? Herr A är en killkompis som jag känt sen vi var 16. Det var ju klart att jag ville de bådas väl och berättade först för Fröken A vilken underbar kille han var. Sen över till Herr A och sa ungefär samma sak om henne. Han fick ju gå och spana lite i butiken där hon jobbade men tyckte nog inte att jag var totalt väck i min tanke.

Resten skötte de själva. Döm om min förvåning när det en söndag ringer på min dörr hemma och Fröken A står utanför. Jag kände ju henne som kund och från butiken hon jobbade i, så det är ju klart man undrade lite. Jag kopplade nog ändå hyfsat snabbt och kollade bakom dörren och mycket riktigt, där stod Herr A och tryckte.
Vi firade med pannkakor.
Många pannkaksfester har det blivit sen dess. I 5 år har de varit ihop nu och är sambos och har världens sötaste vovve tillsammans.
Fröken A har blivit en kär vän till mig genom åren, tillika världens bästa träningskompis.

Såååå kom vi osökt in på ämnet träning.

Herr A är periodare. I träning alltså. Han kan om han vill men tappar som så många andra suget ibland.

En dag säger han till Fröken A att han och vovven ska ut i slingan och springa.

Bra Herr A, bra!

     En kort stund (ja, alldeles för kort, så snabb är ingen!) kommer han hem igen. Med en noisettebomb. Ni vet en sådan stor tub eller vad man kan säga som kioskerna har när man vill ha noisette på sin glass. En hel sån hade han köpt! Inte en liten tub med 300 gram i utan en stor jäkla KLUMP! Vad kan en sån innehålla? Ett kilo? Räcker det?

     Allt handlar om val man gör i livet. Herr A valde att hoppa över löpningen och istället inhandla en noisettebomb. Nu står han inför valet att eventuellt behöva inhandla nytt MC-ställ då det gamla av någon outgrundlig anledning krympt!

Åh, vad jag gillar lilla familjen A. (hundens namn börjar givetvis också på A) Mycket kul och mycket skratt har vi haft...

Keep on smiling godingar♥♥

Sååå... man vet aldrig vad ett besök på Paulas Place kan innebära. Maybe love for life?

Kloka kloka Puh

Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse:
"Puh, vi har fått två händer för att hålla. Två ben för att gå. Två ögon för att se. Två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta" ♥ ♥ ♥

Idag ska jag skriva ett par rader om min kunds man. Vi kan kalla honom Carl. Carl gillar sin frus naglar när hon varit hos mig. Bara dom är låååånga... Varje gång hon sitter hos mig får hon ett sms som är riktat till mig, NÅDE Nagelpaula om hon tar ner längden för mycket!!
Idag tog vi ett foto (attans att jag inte hade min kamera) på naglarna innan jag klippt ner tipparna och skickade till Carl. Då fick vi svaret att han tyckte jag skulle ha dubbelt betalt. Tjitjing, ja tack;)
Många gånger har jag funderat på att jag ska skriva ett intyg som min kund kan ha med sig hem till Carl. Ett intyg som berättigar henne att slippa allt hushållsarbete, påklädning och dyl ang barnen och trädgårdsarbete. Undrar hur långa han vill att dom ska va nästa gång. (för jag är rädd att han efter denna gången anser att jag bör va arbetslös eftersom vi klippte ner dem rätt rejält sen för hon inte var van vid längden än)

Idag hade Kollegaemilio en kund som varit gift i 60 år med sin man. SEXTIO år. Det är länge. Väldigt länge. Om jag skulle gifta mig i år hade jag varit 94 år när jag firar diamantbröllop. Och att jag skulle gifta mig i år låter ju lika logiskt som.... min dotter frivilligt skulle städa sitt rum.

Kärlek♥

Önskas: Kreativitet

Här bakom dessa dörrarna började jag förra veckan. Det är lite kul att man här i Ystad bara behöver säga att "jag är bakom rosa dörren" och folk vet precis vad man menar. Är det då man pratar om att bygga och stärka varumärke? Det tycker jag nog Bergmans lyckats med:)

I måndags var jag på meditation. Jag har varit ledsen över att jag har känt kreativiteten inom mig men sedan liksom blockerat den. Jag förstod att något måste göras och fick då tipset (eller nä, det var inget tips, det var en direkt order) att meditera. Sagt och gjort, drog med mig Miss Magda (som verkligen inte behövde mycket övertalning) och anmälde mig till sommarmeditation hos goaste Helena i Vanstad.
Säger bara OH MY GOD!! Får jag inte bort blockaden av min kreativitet av detta så kan jag hälsa hem. Då är det kört.

Det var liksom så skönt att när Helena sa till oss att "gå tillbaka" tänkte jag trotsigt att "vaddå gå tillbaka? Jag vet ju inte var jag kom ifrån... nänä, jag har NOG GÅTT VILSE!" Det var liksom verkligen den känslan man hade att man ville stanna kvar där man var bland träd, stenar, älvor och rådjur.
     Vi får se hur det går. Snart går Ystads kvinnor omkring med små konstverk på sina naglar kanske. Men, tills vidare kör vi på med våra diskreta franska naglar. Men det kommer en ändring. Snart. Jag lovar.

En rosa annons, del 1

Började dagen all alone på salongen. Lyssnade spänt efter konstiga ljud från ovanvåningen men nä, inget spöke ville ge sig till känna för mig...

Hade annons i Ystads Allehanda idag. En liten knallrosa historia.
Jag behövde inte vänta länge förrän Fru T ringde. Hon går iofs regelbundet men hade väl fått en liten påminnelse att det var dags när den rosa lilla rutan i tidningen blinkade till henne.
Strax därefter ringde Sara. Hon har också gått till mig förr men nu är det nog ett år sen sist. Hon käkar upp sina fingrar (jag vet, det låter groteskt, som hon liksom har nån form av kannibalsyndrom, men det är på nåt sätt att istället för att bita på naglarna så biter hon på huden runt naglarna) och när hon har byggda naglar låter hon huden va ifred. Så nu satt hon där med sin fina mage i vädret och blev tjusig om händerna. När sen hennes mage blir mindre och där istället ligger ett litet knyte i en vagn kommer jag förmodligen vilja att hon fyller på sina naglar... tja, en gång i veckan kanske...

Det där med vad en annons kan ge, tycker jag är sjukt svårt att mäta. För den lilla människan som jag iallafall.
     Jag brukar fråga nya kunder hur de hittat mig och oftast är det mun-mot-munmetoden. Nöjda kunder ger nya kunder helt enkelt. Men att satsa på någon annons iallafall känns som ett smart drag när man vill visa att man är igång igen. Vi får se vad det kan ge. Del 2 kommer va införd på lördag.

The beginning...

Någon sa för länge sen att det var "ute" att blogga. Det berättade jag vänligt för min vän Miss Magda som totalt sket i det. Det gör jag med. Man måste ju prova, eller hur?!
     I 14 år har jag jobbat med naglar. Då är det dags att dela med sig va? Skäms på mig att jag inte gjort det tidigare!

Jag tror det var i slutet av sommaren 1997 jag började med naglar. Jag hade en praktikplats i en butik och där va en tjej som gick och lärde sig bygga naglar. Hon drog helt sonika med mig för att ha mig som försökskanin. Jag nöjde mig inte med att bara sitta och bli behandlad, jag tog liksom över penseln skulle man kunna säga. Undrar hur många naglar HON gjort sen? :)

När jag säger att jag vill dela med mig, tänker jag främst på allt roligt jag hör (jag hoppas mina kunder kommer tillåta mig dela det.) så synd om det skulle stanna vid mitt bord, eller hur?