En groda. Om en groda.

Fröken A berättar att hon minsann är allergisk mot räkskal.

Kompis M frågar då om hon inte också är allerisk mot grodan. Innuti skalet alltså. Grodan i räkskalet.

Att komma ihåg för Pala: ät INGEN "räk"paj eller liknande som Kompis M har gjort!!

Underbara lördag!

Åh, vilken dag jag hade igår!
Först en heldag i Malmö med världens bästa Caroline. Fick inte alls det vi skulle inhandla med oss hem men en helt underbar dag med mycket skratt och tosigheter fick vi.
Sen va det bara att sticka hem och svira om och sticka till grillning med fina Micke och Magda.

Kvällen slutade på Lite Mer. Såklart. Och i baren, med lakritsshotar. Såklart.

Micke, Magda och jag startade en positivitetsklubb igår. Vi kom på det att varje gång vi tre ses tankar vi positiv energi från varandra. Ja, jag får det alltså om jag träffar de enskilt också men att träffa de båda två är som att träffas av en bomb av positivitet. Lägg till då heldagen med Caroline. Kan ni förstå hur bra jag mådde igår? Och det blev över till idag också vill jag lova;)

Så en hyllning till Micke & Magda: sååå glad över att ni är mina vänner! Tack för igår ♥♥♥♥

Målarpaula i farten...

Nagelpaula blev Lindexpaula som blev Målarpaula.... Jag tycker om att ha lite olika järn i elden. Ibland funderar jag på hur jag egentligen tänker när jag säger att jag faktiskt gillar att det är så, men nånting är det ju eftersom jag alltid återkommit till att ha det så.
Nu har jag bestämt mig för att jag bara måste kunna säga nej också och inte vara ALLA till lags.

     Så, hursomhelst var jag i butik i måndags. Den lilla underklädesbutiken mitt i Lund. Det var fönster som skulle skyltas, inventering som skulle förberedas och en chef som egentligen skulle stoppas ner i en säng för att kurera sig. Jag drog på mig målarbyxorna och fixade till väggarna i fönstret. En ren fröjd, bara rolla rakt upp o ner. Av med målarbrallorna och på med serviceleendet, tjingeling...

Så tisdag, inventering i butiken 7-10 för att sen egentligen måla utomhus (ja, inte till Lindex utan en carport i Eslöv) men vädret ville inte det utan vi skickade hem vår butikschef så jag jobbade i butiken hela dan istället. Puh... bara 11 timmar, inga problem för Nagelpala;)

Onsdag. NU ville vädret att jag skulle få va utomhus. Perfekt väder. Perfekt färg. Perfekta förutsättningar. OCH jag slapp klättra på stegar som på bilden härintill. Jag är sjukt höjdrädd. Eller va iallafall. Killarna på måleriet jag va på förra året hjälpte mig att övervinna en del av rädslan. Jag blir svettig i handflatorna bara jag tänker på höga höjder. Men vi började med en pall, jag svajade och led. Sen blev det stegar i olika höjder och till sist ställningarna.... Nä, jag ska inte skryta FÖR mycket. Oftast fick jag slippa gå högst upp, men utmanade mig själv då o då att klättra liiite högre. För det är ju så det är... "Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort" som det sas i Bröderna Lejonhjärta. I detta fallet: bemästra sina rädslor. Fake it til you make it;)

En röd liten tråd.

I torsdags var kvinnan med dessa tassarna hos mig. Kerstin. En ursnygg kvinna i sina bästa år. Hon gick till mig i kanske 3 års tid när jag ganska nyligen satt igång i Ystad. Nu hade hon sett den lilla rosa annonsen och tyckt att det nog var dags att va lite fin om händerna igen. 

 Och ibland händer det att mina kunder får som de vill. Kerstin vill ha sina naglar korta och med mycket vitt. Det fick hon.

Vi satt och pratade om lite ditt och datt och påbörjade denna lilla röda tråd. Vi fann att vi hade en gemensam bekant i:

Jessika Borg



foto: Lars Brundin

 En sjukt gullig tjej som Kerstin känt sen Jessika var liten. (och så skulle hon visa med handen hur liten Jessika varit. "Så hääär liten..." och då funderade jag på om Jessika varit en smurf en gång i tiden.

Tre äpplen hög.)

Jag träffade Jessika första gången för ... tror det är 3 år sen. Tyckte om henne från första stund. Glad och sprallig och med en röst som får vem som helst att haja till. På ett positivt sätt alltså. Hon sjunger gudomligt. Jessika är tillsammans med:

Jörgen Johansson

Som tydligen ibland har en viss likhet med:

Nu drar han på munnen och tycker precis som jag.

Jörgen är en fantastisk människa på många sätt. Att ha så många järn i elden men ändå fungera som människa är för mig en gåta.

I första hand... eller ja, för mig är det nog i första hand eftersom det är den biten jag kan lite om, är han en en fantastisk fotograf. Gå in på hans blogg och kika på hans bilder! http://snapshotsjj.blogspot.com/

Att han sen sjunger och skapar precis sån musik som faller mig i smaken är ju inte heller helt fel. Och det är just till musiken denna tråden leder till.

Jessika och Jörgen bildar tillsammans med Niclas Brandt, Ola Hjelm, Fredrik Nilsson,Niklas Paulström och Michael Ödegården gruppen

The Dimestore Junkies

I tordags hade de sin releasefest för sin första cd "Skyline" på St Gertrud i Malmö. Och på fredagen var det då dags i Hässleholm fast i större tappning i Röda Salongen på Kulturhuset. På skivan medverkar även lite gästartister såsom Dregen♥, Mats Ronander, Mikael "Nord" Andersson, David Pulkingham, Fredrik Ohlin och Lars Paulström.

Tyvärr fick jag ju i fredags se mig om i månen efter Dregen men Lelle Lakritstroll Paulström va ju på plats istället så jag överlevde;)

Jag kan ju inte uttala mig varken om hur det lät rent tekniskt eller om någon råkade spela fel eller något sådant men i Paulas öron var det BRA. Inte bara bra, UNDERBART BRA t.o.m!! Och att det hade med killarna och tösens oehörda energi att göra är jag helt övertygad om. Jörgen är en entertainer. Men en ödmjuk sådan. Även om han säkert gillar va i centrum ger han ändå andra plats och erkännande. Dom hade kul på scenen och sådant smittar av sig. Iallafall till mig. Enda tabben Paula gjorde var ju att totalt glömma bort att inhandla plattan!! Ibland blir man bara totalt nollställd... dööhh... Men, men... det finns kanske någon som tycker jag skulle kunna förtjäna en och slänger iväg en på posten...:)

Nu följer spelningar i USA och Kanada och jag skickar alla lyckatillkramar som jag kan uppbringa till er. Är alldeles övertygad om att detta bara kan gå hur bra som helst!
Och så hoppas vi att Kerstin (ni minns min kund överst i inlägget) snart får chans att lyssna på er.
(Så knöt vi då ihop tråden med detta)

NAILS

På Stora Nygatan 34 i Malmö hittar ni Diana och hennes Nails. Numera Nails & Co.
Diana och jag träffades -97 på vår första utbildning. Vi jobbade ihop på Triangeln innan hon stack till Grekland för att göra naglar. Och oj, va vi hade att göra på Triangeln! I samma lokal sitter idag ett gäng asiater och bygger. När jag går där förbi brukar jag mysa och tänka att "jaha, där sitter ni. Samma telefonnummer, samma ställe... men VI var där föööörst.... Det va VI som gjorde de första naglarna på Triangelns köpcentrum..."
     När Diana återvände från sitt soliga Grekland hade jag hunnit både avla av mig och skaffat egen lokal. Salongen döpte jag till Nails. Enligt ett förslag av en kund som hette Cecilia. Kort och okomplicerat. Och alla fattar vad det handlar om.
     Och där samsades vi, ungar & hungar (barn & hundar) kunder & vänner. Inte långt ifrån hade vi glassbaren Lejonet & Björnen. Perfekt.
Men Nagelpala blev Mammapala (jo, barnet kom innan salongen men jag fattade lite trögt) och kände att jag måste ha en tryggare inkomst och skaffade en anställning. Började sälja skor. Mycket trevligt det med.
Diana fick Nails och Skopala fick gästspela istället.
Därefter hamnade jag i Ystad. Diana vårdade Nails och har en superfin salong mitt i Malmö. Faktiskt bara ett stenkast från stället vi träffades på. Hon är nu återförsäljare och håller i utbildningar. Hon är grym på dekorationer och sprudlar av energi.
Det är hos henne jag hämtar inspiration. När jag är mottaglig det vill säga. Är jag inte mottaglig... ja, då märker hon det och så pratar vi om annat.
Mer om Diana och hennes salong hittar ni på http://www.nails.nu/

På fredag ska jag till henne. Jag längtar.

Att våga.

Igår träffade jag en gammal tjejkompis. Gjorde ett litet studiebesök på hennes jobb. Hennes jobb är hennes egna företag. Inte ett litet företag som jag har där min egentligen största utmaning är att pussla ihop mina tider med mina kunders. Det kan vara en prövning i sig men när jag tänker på vad hon drar runt så är ju mitt piss i mississippi:) Nu virrar hon på huvudet och säger med förmanande röst något väldigt klokt... Och visst, vi är duktiga på olika sätt. *klappar oss båda på axeln*
Hon pusslar ihop sina tider med sina klienters. Sina kunders önskningar med de som jobbar för henne. Hon håller i utbildningar och ser själv till att vidareutbilda sig.

I höst förverkligar hon en dröm. Jag har inte frågat henne om jag får skriva ner den så jag låter det vara så länge. Men egentligen, det jag vill ha sagt är jag tycker hon är cool. Skitcool.

En av mina gamla kunder i Malmö sa till mig att "lev med tanken att det enda tak som finns är himlen".

Det känns som min vän gör det. Så detta inlägget är till dig snäckan, jag hyllar dig för du är som du är.  

Lovestory♥

Fröken A hade fixat naglarna hos mig ett tag. En go och gla tjej som är ett par (hrm... jeje... allting är relativt?) år yngre än jag. Jag tänkte vid något tillfälle att, hm... skulle inte denna tjej kunna vara något för Herr A?? Herr A är en killkompis som jag känt sen vi var 16. Det var ju klart att jag ville de bådas väl och berättade först för Fröken A vilken underbar kille han var. Sen över till Herr A och sa ungefär samma sak om henne. Han fick ju gå och spana lite i butiken där hon jobbade men tyckte nog inte att jag var totalt väck i min tanke.

Resten skötte de själva. Döm om min förvåning när det en söndag ringer på min dörr hemma och Fröken A står utanför. Jag kände ju henne som kund och från butiken hon jobbade i, så det är ju klart man undrade lite. Jag kopplade nog ändå hyfsat snabbt och kollade bakom dörren och mycket riktigt, där stod Herr A och tryckte.
Vi firade med pannkakor.
Många pannkaksfester har det blivit sen dess. I 5 år har de varit ihop nu och är sambos och har världens sötaste vovve tillsammans.
Fröken A har blivit en kär vän till mig genom åren, tillika världens bästa träningskompis.

Såååå kom vi osökt in på ämnet träning.

Herr A är periodare. I träning alltså. Han kan om han vill men tappar som så många andra suget ibland.

En dag säger han till Fröken A att han och vovven ska ut i slingan och springa.

Bra Herr A, bra!

     En kort stund (ja, alldeles för kort, så snabb är ingen!) kommer han hem igen. Med en noisettebomb. Ni vet en sådan stor tub eller vad man kan säga som kioskerna har när man vill ha noisette på sin glass. En hel sån hade han köpt! Inte en liten tub med 300 gram i utan en stor jäkla KLUMP! Vad kan en sån innehålla? Ett kilo? Räcker det?

     Allt handlar om val man gör i livet. Herr A valde att hoppa över löpningen och istället inhandla en noisettebomb. Nu står han inför valet att eventuellt behöva inhandla nytt MC-ställ då det gamla av någon outgrundlig anledning krympt!

Åh, vad jag gillar lilla familjen A. (hundens namn börjar givetvis också på A) Mycket kul och mycket skratt har vi haft...

Keep on smiling godingar♥♥

Sååå... man vet aldrig vad ett besök på Paulas Place kan innebära. Maybe love for life?

Kloka kloka Puh

Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse:
"Puh, vi har fått två händer för att hålla. Två ben för att gå. Två ögon för att se. Två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta" ♥ ♥ ♥

Idag ska jag skriva ett par rader om min kunds man. Vi kan kalla honom Carl. Carl gillar sin frus naglar när hon varit hos mig. Bara dom är låååånga... Varje gång hon sitter hos mig får hon ett sms som är riktat till mig, NÅDE Nagelpaula om hon tar ner längden för mycket!!
Idag tog vi ett foto (attans att jag inte hade min kamera) på naglarna innan jag klippt ner tipparna och skickade till Carl. Då fick vi svaret att han tyckte jag skulle ha dubbelt betalt. Tjitjing, ja tack;)
Många gånger har jag funderat på att jag ska skriva ett intyg som min kund kan ha med sig hem till Carl. Ett intyg som berättigar henne att slippa allt hushållsarbete, påklädning och dyl ang barnen och trädgårdsarbete. Undrar hur långa han vill att dom ska va nästa gång. (för jag är rädd att han efter denna gången anser att jag bör va arbetslös eftersom vi klippte ner dem rätt rejält sen för hon inte var van vid längden än)

Idag hade Kollegaemilio en kund som varit gift i 60 år med sin man. SEXTIO år. Det är länge. Väldigt länge. Om jag skulle gifta mig i år hade jag varit 94 år när jag firar diamantbröllop. Och att jag skulle gifta mig i år låter ju lika logiskt som.... min dotter frivilligt skulle städa sitt rum.

Kärlek♥

Önskas: Kreativitet

Här bakom dessa dörrarna började jag förra veckan. Det är lite kul att man här i Ystad bara behöver säga att "jag är bakom rosa dörren" och folk vet precis vad man menar. Är det då man pratar om att bygga och stärka varumärke? Det tycker jag nog Bergmans lyckats med:)

I måndags var jag på meditation. Jag har varit ledsen över att jag har känt kreativiteten inom mig men sedan liksom blockerat den. Jag förstod att något måste göras och fick då tipset (eller nä, det var inget tips, det var en direkt order) att meditera. Sagt och gjort, drog med mig Miss Magda (som verkligen inte behövde mycket övertalning) och anmälde mig till sommarmeditation hos goaste Helena i Vanstad.
Säger bara OH MY GOD!! Får jag inte bort blockaden av min kreativitet av detta så kan jag hälsa hem. Då är det kört.

Det var liksom så skönt att när Helena sa till oss att "gå tillbaka" tänkte jag trotsigt att "vaddå gå tillbaka? Jag vet ju inte var jag kom ifrån... nänä, jag har NOG GÅTT VILSE!" Det var liksom verkligen den känslan man hade att man ville stanna kvar där man var bland träd, stenar, älvor och rådjur.
     Vi får se hur det går. Snart går Ystads kvinnor omkring med små konstverk på sina naglar kanske. Men, tills vidare kör vi på med våra diskreta franska naglar. Men det kommer en ändring. Snart. Jag lovar.

En rosa annons, del 1

Började dagen all alone på salongen. Lyssnade spänt efter konstiga ljud från ovanvåningen men nä, inget spöke ville ge sig till känna för mig...

Hade annons i Ystads Allehanda idag. En liten knallrosa historia.
Jag behövde inte vänta länge förrän Fru T ringde. Hon går iofs regelbundet men hade väl fått en liten påminnelse att det var dags när den rosa lilla rutan i tidningen blinkade till henne.
Strax därefter ringde Sara. Hon har också gått till mig förr men nu är det nog ett år sen sist. Hon käkar upp sina fingrar (jag vet, det låter groteskt, som hon liksom har nån form av kannibalsyndrom, men det är på nåt sätt att istället för att bita på naglarna så biter hon på huden runt naglarna) och när hon har byggda naglar låter hon huden va ifred. Så nu satt hon där med sin fina mage i vädret och blev tjusig om händerna. När sen hennes mage blir mindre och där istället ligger ett litet knyte i en vagn kommer jag förmodligen vilja att hon fyller på sina naglar... tja, en gång i veckan kanske...

Det där med vad en annons kan ge, tycker jag är sjukt svårt att mäta. För den lilla människan som jag iallafall.
     Jag brukar fråga nya kunder hur de hittat mig och oftast är det mun-mot-munmetoden. Nöjda kunder ger nya kunder helt enkelt. Men att satsa på någon annons iallafall känns som ett smart drag när man vill visa att man är igång igen. Vi får se vad det kan ge. Del 2 kommer va införd på lördag.

The beginning...

Någon sa för länge sen att det var "ute" att blogga. Det berättade jag vänligt för min vän Miss Magda som totalt sket i det. Det gör jag med. Man måste ju prova, eller hur?!
     I 14 år har jag jobbat med naglar. Då är det dags att dela med sig va? Skäms på mig att jag inte gjort det tidigare!

Jag tror det var i slutet av sommaren 1997 jag började med naglar. Jag hade en praktikplats i en butik och där va en tjej som gick och lärde sig bygga naglar. Hon drog helt sonika med mig för att ha mig som försökskanin. Jag nöjde mig inte med att bara sitta och bli behandlad, jag tog liksom över penseln skulle man kunna säga. Undrar hur många naglar HON gjort sen? :)

När jag säger att jag vill dela med mig, tänker jag främst på allt roligt jag hör (jag hoppas mina kunder kommer tillåta mig dela det.) så synd om det skulle stanna vid mitt bord, eller hur?