........

Ibland möter man människor som man bara tycker om från första stund. Jag tycker om alla mina kunder men idag hade jag en ny som det kändes som jag känt alltid. Hon berättade om sin familj och vad som drabbat dem. Lilla barnbarnet som då va 2 år hade råkat ut för en olycka. Pappan ser hur det börjar hända men hinner inte fram. Lilla barnet lider av en hjärnskada nu och sitter i rullstol. Hon blir aldrig som det va meningen hon skulle bli.
Det är klart att det finns familjer där något barn kanske sitter i rullstol eller har någon åkomma som innebär både den ena och andra insatsen från föräldrarna. Men det som berörde mig här va att detta barnet inte föddes såhär, att det va en fruktansvärd olycka som inte skulle få ha hänt. Jag fällde en tår när hon berättade. Sen skickade jag en djup tacksamhet över att mitt barn är friskt.
Var och en har sitt. Man är sig själv närmast. Men ibland behöver man få lite perspektiv på tillvaron.

Jag är tacksam för min familj och mina vänner. Vad vore jag utan er?

Godmorgon....

Känner sviterna av arbetsdagen igår. Lägger jag sen till den senaste tidens händelser i livet och att jag aldrig tog nån semester....så förstår ni att jag i mitt huvud ser en lång sandstrand och mig själv sittande i en solstol med en paraplydrink? Bredvid sitter Lilla Fröken A med en bok. Trygg och lugn nära mig.
Önskar av hela mitt hjärta att jag snart är på den där stranden......

Nu....off to work. Here we go!

70 naglar senare...



Vet inte riktigt vad detta vill säga när man
får sådana här gåvor av vänner och kunder...
(berättar inte vad det fanns i påsen;))

 Klockan är 20.30. Avslutade sista kunden för en liten stund sen. Då har jag idag fixat 70 naglar....phu.... Men roligt var det! Bara gulliga kunder såklart.

Min sista kund pluggar till mäklare. Hon berättar att sen när hon pluggat färdigt är det 100 % provision som gäller när vi snackar lön.
"Men shit", säger jag, "HUNDRA procent? Kommer det inte att bli sjukt stressande? Jag menar, att inte veta vad man har i lön...!"
Anna tittar på mig och så gapskrattar vi.... för vaddå? Det är ju PRECIS så jag har det. Och alltid har haft det. Och jo, det kan va stressande i perioder. Men samtidigt gör det ju att man kanske presterar lite, lite bättre. Kanske är man lite, lite ödjukare.

Sen hade jag kunden som skulle på halloweenfest så vi planerade vad hon skulle va. Hon föreslog att hon skulle köpa en mask föreställande tjejen i Excorsisten. När hon sagt det till tonårssonen slog han bakut, "över min döda kropp att den ska finnas i huset!! Mamma, du har redan förstört min barndom, ska du ta mina tonår också och kasta in??!" Hon berättade att hon visat de här olika filmerna som cirulerar på nätet som avslutas med att ett skrikande ansikte dyker upp, för honom. Jag föreslog att hon skulle klä ut sig till Excorsist-tjejen och sen gå in och väcka pågastackarn så..... Hahaha...jag vet, jag är en elak jävel;)

Nu ska jag lämna bygget. Det tar emot lite, för det är ett himla oväder utanför...

Plockar på mig min nya gosiga jacka. (som endast tog 5 min att inhandla på

TeamSportia pga suverän service av Martina) Och så lite musik i öronen. Det blir bra.

Sen är det ju fullmåne inatt. Så det är bara att förbereda sig för en uppesittarkväll mina kära kollegor;)

Varning.

Detta har inte ett jäkla dugg med naglar att göra. Inte heller någon speciell person. Utan bara ett inlägg rakt upp och ner när jag behövde kräka ur mig...

När jag skulle ha barn kom en arbetskamrat in till mig och berättade hur jävla ont det gjorde att föda barn.

När Lilla Fröken A tittade ut fick man hur mycket "goda råd" som helst hur jag bäst skulle sköta det lilla livet.
-ta för guds skull inte upp henne när hon gråter. Om hon så är blå.
-låt henne INTE sova i er säng. Hon kommer förmodligen vilja sova där alltid sen. (Nä. När dom är 14 vill dom inte sova där. Jag lovar.)
-amma var 4:e timme. Varken mer eller mindre.
Etc
Etc
Etc

Av alla dessa kommentarer och vägledande.....varför i helvete kunde ingen förvarnat om:
-det ständiga dåliga samvetet.
-maktlösheten.
-känslan av att vara otillräcklig.
Och sen va det detdär....när ungen väl kommit ut....att det faktiskt inte är över där. Smärtan tog inte slut i och med battingen tittat ut. Mer ska ju ut. Moderkaka och skit och mög. Och som om inte det va nog ska man fan tråcklas ihop också!! Aj.
(ni tycker jag är dum i huvet och tycker att "det fattade du väl, att det va mer efteråt". Jag va 21, jag fattade knappt att jag va gravid ju. Så, om ingen talar om och Google inte va uppfunnit, hur skulle jag veta??)

Poängen med detta inlägget va egentligen orden
-det ständiga dåliga samvetet.
-maktlösheten.
-känslan av att vara otillräcklig.
Så nu har jag dragit mitt strå till stacken. Kom inte och säg att jag inte varnade.
P.U.N.K.T.

Ett skepp kommer lastat, med En oväntad vänskap.

Igår mötte jag upp Lilla Fröken A i Malmö. Jag hade fått biobiljetter av en kund och nu skulle vi utnyttja dessa. Jag hade kollat lite vad som visades och insåg att där va några stycken jag skulle kunna tänka mig. Så Lilla Fröken A fick välja.
"Frida sa att "En oväntad vänskap" skulle va bra." sa hon.
"Jo, det har jag också hört," sa jag, "men...jag trodde kanske inte det va en film du skulle välja i första hand. Det går en som heter "Ted" också. Det handlar om en nalle som börjar leva..." (jag vet, låter skitfjantigt men syrran sa att den är riktigt, riktigt rolig)
"Nä, jag vill se denna"
Okey. Jag ville ju också se sen så jag hämtade ut biljetter. Efter en stund hör jag: "Vilket SPRÅK är den på förresten?"
"Eh....franska. Hur så?"
"Meeh....varför va det ingen som sa det!??"
Jeje....tonåringar.....
Hon ångrade sig dock inte. Filmen va så himla bra! Ni måste se den. Den är baserad på en verklig historia. Handlar om en kille som kommer från förorten och börjar jobba som personlig assistent till en välbärgad man som råkat ut för en olycka och blivit totalförlamad. Den är rolig och fin. Man tänker till lite.
Jag har också jobbat som personlig assistent till en man som va totalförlamad. Som inte va det förrän han råkade ut för en olycka. Jag kan inte skriva om det pga tystnadsplikten men lite av den humorn som va i filmen kunde jag känna igen från "oss". Tex att jag skulle gå och hämta något och sa "Stanna här", och han svarar "jepp, jag ska inte gå nånstans...." Tycker det är fantastiskt att man kan driva lite med sig själv trots man råkat ut för vad man gjort.

När vi kom till Stortorget i Malmö sprang vi på en kompis till Lilla Fröken A och hans syster, som råkar va en kompis till mig. Det tycker jag är lite lustigt. Hur som helst, dom stod där för "Ship to Gaza". Jag har sett att hon är väldigt involverad i detta och vet ju att saker är på gång "där nere". Men när vi senare gick därifrån skämdes jag. Skämdes för att jag inte har bättre koll på världen.....
Och visst, man kanske inte kan ha koll på ALLT, och många gånger har man så mycket med sig själv men man kan iaf läsa på liiite om det serveras: www.shiptogaza.se

Nu, kära ni, ska vi ut med de inlånade fyrbenta loppelådorna. Bara 5 dagar tills deras rätta ägare kommer göra anspråk på dem. Gäller att ta tillvara på tiden...!

Höstmåndag.

Idag är en sån där dag jag menar när jag säger att en fin höstdag slår alla fina sommardagar. Kanske lite för blåsigt om man ska gå in och peta. Men det gör inget idag.

Det är en bra måndag. Jag är ledig - men det är inte det som gör den bra - jag älskar att gå till mitt jobb. Måndagsångest existerar inte här.

Det är en bra måndag för att jag känner mig lugn inombords. Lilla Fröken A visar ännu en gång bevis på sin klokhet.

Det är en bra måndag för att jag va hos Cecilia imorse. Hon lagar mig. Ni hittar henne på: www.mildamakter.com

Det är en bra måndag för jag fortsätter leva på skratten jag fick igårkväll när jag fick ett oväntat samtal. Som varade i 2 timmar. Måtte det inte dröja 1,5 år tills nästa gång vi hörs!

Idag tar jag dagen som den kommer. Blev ett besök på biblioteket....

Och kanske, kanske blir mina tavlor färdiga idag. Kanske, sa jag.

I eftermiddag hämtar jag två små fyrbenta killar som ska bo hos mig ett par veckor. Ser fram emot att med glädje bli mött i dörren varje dag när jag kommer hem. Undrar om jag kan lära dom att byta glödlampor också. Och att ha maten färdig...?