Tomtefniss.

Min kund Camilla va hos mig idag. Hon berättade att dom vid juletid förra året suttit i köket och radion stod på. 'Jag såg mamma kyssa tomten jag....' spelades för fullt. Plötsligt tittar maken på Camilla och utbrister "jahaaa...."
????
"Det är PAPPAN som är tomten!"
Camilla fick gå iväg för att verkligen skratta ut honom.
Och jag, jag dog lite där....!

För att inte bara skratta på andras bekostnad bjuder jag på denna: ni vet 'Dansa i neon' med Lena Ph? Eller kanske 'Dansa in i ån'?? som då JAG trodde den hette. När jag va liten alltså.

Eller denna: ni har inte missat Gandam style eller va atsingen den heter va? På nåt ställe sjunger dom 'uh...sexy lady'. Hörde om ett barn på fem bast som sjöng 'uh...sicket leegoo....' Tyckte det passade barnversionen mycket, mycket bättre.

Nu tänker denna nagelflickan gå och lägga sig. Jag har en bildkavalkad på glitternaglar men eftersom inläggen vägras läggas upp med bilder får jag fixa det senare. Kände bara att jag va tvungen att dela med mig lite i alla fall, av en skrattig och underbar dag.

Julångest. På ett annat sätt.

Paula.....du kan inte rädda alla....
Nä, jag VET! Men det gör så ont i mig. Alla de vilsna barnen. Åh vad jag önskar jag kunnat göra MER.

Tänk vad många människor som inte får fira jul med sina nära och kära...
Jag har i och för sig aldrig varit förtjust i julen och skippar den mer än gärna. Men just i år....önskar jag att jag varit den goda fén, som kunnat svinga sitt lilla trollspö. Så att alla de som velat, verkligen fått ha nån vid sin sida...
Sänd en tanke av tacksamhet när ni kramar ert barn eller er syster eller bror. Ja, ni är med på vad jag menar va? För det finns de som inte får det där efterlängtade besöket....eller den där varma kramen....

Jag är ju fantastisk;)

Jag pratade med min vän Malin igår. Vi har inte pratat på ett bra tag så vi hade lite att uppdatera. När samtalet led mot sitt slut hade vi konstaterat att jag -under tiden vi INTE pratat- hunnit bli... hm...tja, dumpad kan man väl säga? inte mindre än två gånger. (Jag kan ju inte låta bli att fundera om det är något allvarligt fel på mig men nä, jag tror ändå inte det. Det krävs ändå en del för att det faktiskt ska klicka hos båda två. Jag nöjer inte mig med att det bara klickar hos en och att den andra bara tycker att det är okey och praktiskt.) Jag har egentligen haft turen att på sistone träffa ärliga killar. Dom har tagit tjuren vid hornen och sagt som det var. Det betyder att jag slipper undra och fortare kan gå vidare. Det Malin och jag hamnade i var att "varje gång" jag fått ärligheten har jag fått höra hur fantastisk jag är. Och underbar. För att inte tala om hur fantastiskt TREVLIG den där Paula är. Missförstå inte, jag är glad över att få höra det. Det stärker ju ändå en.
Men vi kunde inte låta bli att fnissa över att jag nu fått höra exakt samma ord ett antal gånger. "Jag måste skriva det på Facebook", kom jag på.
"Jag är en FANTASTISK människa!!! ;)"
40 grillningar fick jag. 40!!!
Och 15 medhållande kommentarer. Jag fick en egoboost av dess like och skickar varma tankar till nära och kära❤

En kund kvar. Fina Heléne. Ännu en av alla mina kunder som gör mig så glad.

En liten nagelbild kan väl va på sin plats? (eftersom många av mina kunder gör korta, franska naglar blir det ju lite ont om sådana bilder då det känns lite långrandigt:)) Men en försmak på nyårsnaglar kanske?:

Vinterhelgen.

Underbart vinterväder ute. Sol och snö som gnistrar.
Ändå är jag i en mörk jävla bubbla. Hittar inte ut härifrån. Är så medveten om det negativa och att det bara är jag själv som ska göra något åt det. Men ibland önskar man att det kom nån som kunde putta en åt det rätta hållet. Jag har dom som försöker och det är tack vare dom som jag håller huvet ovanför vattenytan. Men ja, ni fattar....
Men att vara negativ i en blogg får man inte har jag hört. Så nu är det jag som gör ett försök. Upp från den förbannade soffan och ut i solen. En promenad och frisk luft.
Önskar bara att jag fått dela promenaden med Lilla Fröken A. Önskar så att hon varit här.....

******

Plötsligt blev det söndag också. Inte lika vackert väder. Det öser ner snö och blåser rejält. Hoppas folk har vett att stanna inne!

Kom att tänka på en fin grej.
I fredags fick jag höra om en tjej som tittat på en av mina kunders naglar och direkt gissat att det va jag som gjort dem. "För att dom va så tunna och fina"
Nu skröt jag. Men det bjuder vi på här. Det gjorde mig varm ända in i själen.

Idag har jag gjort mina solhälsningar som sig bör. Knackar med hjälp av dessa på insidan av den svarta bubblan. Det ger sig. Härinne kan man ju inte stanna för evigt. Då blir man ju mörkrädd;)

Tisdagsledigt.

Sitter på tåget. Och hoppas att det tar mig hela vägen till Ystad. Man kan inte så noga veta. Det har ju snöat. Och snö och Skånetrafiken går ju då inte ihop som vi fått lära oss.

Idag hade jag en ledig dag. Den tillbringade jag med bebismys i Eslöv. För att avsluta den med en pizza hos en god vän i Lund. Känner att en dag ledigt egentligen inte va nog. Är helt slut i bollen. Två veckor i nåt varmt och soligt land hade jag inte tackat nej till just nu.

Lite mer än en timme senare: Skånetrafiken fixade faktiskt det. Hepp:)

Imorgon är det full rulle på salongen. Eller iallafall halvfull rulle. Väldigt snart är det som det brukar: superfullrulle. As we like.

Bröllop. Den 1december. 2012.

Min storasyster gick och gifte sig i lördags. Jag fattar inte riktigt. Det innebär en hel del vuxenpoäng antar jag??
Jag hade den stora äran att fixa till henne inför detta.
Först naglarna (såklart), på fredagen. Hon hade varit så duktig och odlat sina egna. Och just det! Färg i håret av min duktiga kollega Linda....!
Sen va det upp tidigt igår, lördag, för min del så hon fick ett ansikte och en frisyr innan det va dags för rådhuset.
Strax efter 12 kom hon ut som Fru Sjöstedt-Forsberg. Och jag har nu fått min första (lagliga) svåger;)

Jag va nervös (jag tog den rollen istället för syrran va lugn som en filbunke) så jag emellanåt mådde illa. Så sådär jättemycket foto på mitt arbete fick jag inte tagit. Men några blev det iallafall....

........

Ibland möter man människor som man bara tycker om från första stund. Jag tycker om alla mina kunder men idag hade jag en ny som det kändes som jag känt alltid. Hon berättade om sin familj och vad som drabbat dem. Lilla barnbarnet som då va 2 år hade råkat ut för en olycka. Pappan ser hur det börjar hända men hinner inte fram. Lilla barnet lider av en hjärnskada nu och sitter i rullstol. Hon blir aldrig som det va meningen hon skulle bli.
Det är klart att det finns familjer där något barn kanske sitter i rullstol eller har någon åkomma som innebär både den ena och andra insatsen från föräldrarna. Men det som berörde mig här va att detta barnet inte föddes såhär, att det va en fruktansvärd olycka som inte skulle få ha hänt. Jag fällde en tår när hon berättade. Sen skickade jag en djup tacksamhet över att mitt barn är friskt.
Var och en har sitt. Man är sig själv närmast. Men ibland behöver man få lite perspektiv på tillvaron.

Jag är tacksam för min familj och mina vänner. Vad vore jag utan er?

Godmorgon....

Känner sviterna av arbetsdagen igår. Lägger jag sen till den senaste tidens händelser i livet och att jag aldrig tog nån semester....så förstår ni att jag i mitt huvud ser en lång sandstrand och mig själv sittande i en solstol med en paraplydrink? Bredvid sitter Lilla Fröken A med en bok. Trygg och lugn nära mig.
Önskar av hela mitt hjärta att jag snart är på den där stranden......

Nu....off to work. Here we go!

70 naglar senare...



Vet inte riktigt vad detta vill säga när man
får sådana här gåvor av vänner och kunder...
(berättar inte vad det fanns i påsen;))

 Klockan är 20.30. Avslutade sista kunden för en liten stund sen. Då har jag idag fixat 70 naglar....phu.... Men roligt var det! Bara gulliga kunder såklart.

Min sista kund pluggar till mäklare. Hon berättar att sen när hon pluggat färdigt är det 100 % provision som gäller när vi snackar lön.
"Men shit", säger jag, "HUNDRA procent? Kommer det inte att bli sjukt stressande? Jag menar, att inte veta vad man har i lön...!"
Anna tittar på mig och så gapskrattar vi.... för vaddå? Det är ju PRECIS så jag har det. Och alltid har haft det. Och jo, det kan va stressande i perioder. Men samtidigt gör det ju att man kanske presterar lite, lite bättre. Kanske är man lite, lite ödjukare.

Sen hade jag kunden som skulle på halloweenfest så vi planerade vad hon skulle va. Hon föreslog att hon skulle köpa en mask föreställande tjejen i Excorsisten. När hon sagt det till tonårssonen slog han bakut, "över min döda kropp att den ska finnas i huset!! Mamma, du har redan förstört min barndom, ska du ta mina tonår också och kasta in??!" Hon berättade att hon visat de här olika filmerna som cirulerar på nätet som avslutas med att ett skrikande ansikte dyker upp, för honom. Jag föreslog att hon skulle klä ut sig till Excorsist-tjejen och sen gå in och väcka pågastackarn så..... Hahaha...jag vet, jag är en elak jävel;)

Nu ska jag lämna bygget. Det tar emot lite, för det är ett himla oväder utanför...

Plockar på mig min nya gosiga jacka. (som endast tog 5 min att inhandla på

TeamSportia pga suverän service av Martina) Och så lite musik i öronen. Det blir bra.

Sen är det ju fullmåne inatt. Så det är bara att förbereda sig för en uppesittarkväll mina kära kollegor;)

Varning.

Detta har inte ett jäkla dugg med naglar att göra. Inte heller någon speciell person. Utan bara ett inlägg rakt upp och ner när jag behövde kräka ur mig...

När jag skulle ha barn kom en arbetskamrat in till mig och berättade hur jävla ont det gjorde att föda barn.

När Lilla Fröken A tittade ut fick man hur mycket "goda råd" som helst hur jag bäst skulle sköta det lilla livet.
-ta för guds skull inte upp henne när hon gråter. Om hon så är blå.
-låt henne INTE sova i er säng. Hon kommer förmodligen vilja sova där alltid sen. (Nä. När dom är 14 vill dom inte sova där. Jag lovar.)
-amma var 4:e timme. Varken mer eller mindre.
Etc
Etc
Etc

Av alla dessa kommentarer och vägledande.....varför i helvete kunde ingen förvarnat om:
-det ständiga dåliga samvetet.
-maktlösheten.
-känslan av att vara otillräcklig.
Och sen va det detdär....när ungen väl kommit ut....att det faktiskt inte är över där. Smärtan tog inte slut i och med battingen tittat ut. Mer ska ju ut. Moderkaka och skit och mög. Och som om inte det va nog ska man fan tråcklas ihop också!! Aj.
(ni tycker jag är dum i huvet och tycker att "det fattade du väl, att det va mer efteråt". Jag va 21, jag fattade knappt att jag va gravid ju. Så, om ingen talar om och Google inte va uppfunnit, hur skulle jag veta??)

Poängen med detta inlägget va egentligen orden
-det ständiga dåliga samvetet.
-maktlösheten.
-känslan av att vara otillräcklig.
Så nu har jag dragit mitt strå till stacken. Kom inte och säg att jag inte varnade.
P.U.N.K.T.

Ett skepp kommer lastat, med En oväntad vänskap.

Igår mötte jag upp Lilla Fröken A i Malmö. Jag hade fått biobiljetter av en kund och nu skulle vi utnyttja dessa. Jag hade kollat lite vad som visades och insåg att där va några stycken jag skulle kunna tänka mig. Så Lilla Fröken A fick välja.
"Frida sa att "En oväntad vänskap" skulle va bra." sa hon.
"Jo, det har jag också hört," sa jag, "men...jag trodde kanske inte det va en film du skulle välja i första hand. Det går en som heter "Ted" också. Det handlar om en nalle som börjar leva..." (jag vet, låter skitfjantigt men syrran sa att den är riktigt, riktigt rolig)
"Nä, jag vill se denna"
Okey. Jag ville ju också se sen så jag hämtade ut biljetter. Efter en stund hör jag: "Vilket SPRÅK är den på förresten?"
"Eh....franska. Hur så?"
"Meeh....varför va det ingen som sa det!??"
Jeje....tonåringar.....
Hon ångrade sig dock inte. Filmen va så himla bra! Ni måste se den. Den är baserad på en verklig historia. Handlar om en kille som kommer från förorten och börjar jobba som personlig assistent till en välbärgad man som råkat ut för en olycka och blivit totalförlamad. Den är rolig och fin. Man tänker till lite.
Jag har också jobbat som personlig assistent till en man som va totalförlamad. Som inte va det förrän han råkade ut för en olycka. Jag kan inte skriva om det pga tystnadsplikten men lite av den humorn som va i filmen kunde jag känna igen från "oss". Tex att jag skulle gå och hämta något och sa "Stanna här", och han svarar "jepp, jag ska inte gå nånstans...." Tycker det är fantastiskt att man kan driva lite med sig själv trots man råkat ut för vad man gjort.

När vi kom till Stortorget i Malmö sprang vi på en kompis till Lilla Fröken A och hans syster, som råkar va en kompis till mig. Det tycker jag är lite lustigt. Hur som helst, dom stod där för "Ship to Gaza". Jag har sett att hon är väldigt involverad i detta och vet ju att saker är på gång "där nere". Men när vi senare gick därifrån skämdes jag. Skämdes för att jag inte har bättre koll på världen.....
Och visst, man kanske inte kan ha koll på ALLT, och många gånger har man så mycket med sig själv men man kan iaf läsa på liiite om det serveras: www.shiptogaza.se

Nu, kära ni, ska vi ut med de inlånade fyrbenta loppelådorna. Bara 5 dagar tills deras rätta ägare kommer göra anspråk på dem. Gäller att ta tillvara på tiden...!

Höstmåndag.

Idag är en sån där dag jag menar när jag säger att en fin höstdag slår alla fina sommardagar. Kanske lite för blåsigt om man ska gå in och peta. Men det gör inget idag.

Det är en bra måndag. Jag är ledig - men det är inte det som gör den bra - jag älskar att gå till mitt jobb. Måndagsångest existerar inte här.

Det är en bra måndag för att jag känner mig lugn inombords. Lilla Fröken A visar ännu en gång bevis på sin klokhet.

Det är en bra måndag för att jag va hos Cecilia imorse. Hon lagar mig. Ni hittar henne på: www.mildamakter.com

Det är en bra måndag för jag fortsätter leva på skratten jag fick igårkväll när jag fick ett oväntat samtal. Som varade i 2 timmar. Måtte det inte dröja 1,5 år tills nästa gång vi hörs!

Idag tar jag dagen som den kommer. Blev ett besök på biblioteket....

Och kanske, kanske blir mina tavlor färdiga idag. Kanske, sa jag.

I eftermiddag hämtar jag två små fyrbenta killar som ska bo hos mig ett par veckor. Ser fram emot att med glädje bli mött i dörren varje dag när jag kommer hem. Undrar om jag kan lära dom att byta glödlampor också. Och att ha maten färdig...?

Kärlek.

Föräldrighet:
Sättet som vuxna (mest föräldrar) är mot barn överlag. T.ex. blickar, sättet att säga vissa grejer till barnet, regler och sättet att prata om barnet inför andra.

Detta är Lilla Fröken A's egna förklaring. När jag bad henne skriva ner det klottrades även följande ner:
Mamma:
En omänsklig varelse som gillar katter, duntäcken och varelser från samma art. Gillar även Lilla Mig:)

Omänsklig?? Det måste va något positivt? Och varelser från samma art? Är det mamma-arten då eller hur ska jag tolka det?

Jag ska bjuda på en liten historia från det att hon va ca 3,5 år:
En morgon vi skulle gå till dagis frågade jag henne om vi skulle ut och resa, vart hon då skulle vilja åka. "Eh...till pappas jobb", svarade hon. "Ja lilla gumman, världen är ju inte större för dig", sa jag.
Vi började med att stoppa mynt i sparbössan så vi skulle kunna åka någonstans sen. Så en dag sa jag: "Ska vi inte åka till Paris!??"
"Nä, jag åker hellre till mormor", blev svaret. Senare på dagen frågade hon: "Var bor den flickan?"
"Vilken flicka?" sa jag
"Paris."
Hon trodde Paris var en person! (idag har vi ju full koll på att det FINNS barn som blivit döpta till detta. Men det hade vi inte lika bra koll på då:))
Jag tog fram kartboken och försökte förklara hur världen såg ut. Det har inte blivit Paris. Inte än. Men Egypten och Turkiet. Och går allt som jag vill åker vi till Venedig till våren. (där va också en söt kommentar, när jag för bara ett par månader sen åter hade ett önskeresmålssamtal med henne. Hon skulle säga att hon ville till Venedig. Men det råkade bli Ven. Tja, jo...jag åker gärna till Ven också!:))

När hon va hos mig i helgen gjorde vi naglar på henne. Dom blev så söta.

Nu ska jag sluta prata om mitt barn. (Men man kan väl säga att jag tagit igen på lite av de uppdateringarna på Facebook där jag INTE skrivit om henne;))(Och vet ni, hon kräker och sover dåligt ibland hon med. Fast det behöver ju inte mina 250 vänner veta;))

Egna ord.

Jag sitter på tåget för att åka in och möta Lilla Fröken A i Malmö. Har längtat sönder mig efter henne. Det bästa jag har ❤

En gång frågade jag henne i telefonen: "Hur är vädret hos dig?"
"Sådär. Det är inte regn. Men inte sol heller. Det är ljusgrått."
Vädret är ljusgrått.
Tja. Kanske blir hon meterolog?

Nä, hon kommer bli författare. Med all säkerhet. Hon berättar och beskriver saker målande. När hon inte hittar ett lämpligt ord hittar hon på ett eget. Ta tex "föräldrighet". Sug på den. När ni får förklaringen är det klockrent.
Jag vet en stor författare som också hittade på egna ord. En av våra största. För inte fanns grådvärgar, vildvittror och Nangijala innan Astrid Lindgren myntade orden?
Hm....jo, jag tror på min dotter. Det förstår ni va?

Nästa Malmö Central. Nu är hon nära.

❤❤❤

Josefines dag❤

Josefine är från Norrköping och gifte sig idag med sin Andreas som är härifrån trakten. Hon var ute i god tid så vi träffades redan i maj för att prata genom hennes makeup. Hon är en härlig tjej som har nära till skrattet.
Igår var hon hos mig för sin manikyr och berättar om det ena dråpliga efter det andra som inträffat under denna resan. Tex att hon ringt salongen i Norrköping för att boka pedikyr och hon hör hur personen som svarar fråga sin kollega "pedikyr, är det fötterna?" Jag önskar ju att de som jobbar i branschen håller koll på sådana här grundgrejer;) När hon sen kommer dit har denna person bokat in förlängning av tånaglarna till henne!! Det ordnade sig, hon fick vänta ett par minuter på en annan terapeut så fick hon sin pedikyr.
Igår när de varit i festlokalen och fixat hade hennes pappa lagt sig i baksätet på bilen för att ta en lur. Utanför krattar svärfar gångarna mot kyrkan. Han tyckte att bilarna stod lite knasigt och gav sig på att flytta dessa. Döm om hans förvåning när han flyttar bilen där pappan tar sin lilla lur! När pappan vaknar i panik och tror han blir kidnappad...

Vissa omständigheter gjorde att Josefine och hennes tärnor landade hos oss för både hår och makeup. Det är jag glad över. Tacksam att få tagit del av den största dagen i hennes liv. Önskar henne och Andreas all lycka. Det är hon värd, denna sprudlande tjej.
❤❤❤

Dagsrapporten:)

Idag har den ena positiva händelsen avbytt den andra.
Först kommer Marie som har sin lilla valp med sig. En 9-veckors gudomlig liten skapelse. Sen kommer Kristina som va beredd att bygga 10 naglar men var sjukt tacksam när jag var ärlig och sa att jag tyckte hon hade väldigt fina naglar i sig själv och att vi bara byggde de tre som brutits. Och vanlig manikyr på resten.
*Leendet-på-kundens-läppar-när-de- går-ut-från-salongen* yey...!
Sen kom det en tjej som panikringt mig imorse. Hon hade gjort gelénaglar hon illa kvickt ville få bort. Nagelakuten ryckte in. *filafilafila* Tror hon tackade minst 20 gånger. En kram fick jag också. Jag hade räddat dagen. Ja, hela semestern faktiskt. Det är inte klokt vilka stordåd man gör på min arbetsplats!

Sista kunden är helt ny på salongen. Efter ca en halvtimmes behandling hör vi från Christins hörna: "Nu klipper jag lugg på dig"
Christins kund: "jaha, och sen när började du berätta vad du tänker göra på mig??"
Det smågruffas lite så där. Plötsligt inser jag att min kund inte vet... "Dom är systrar!!" måste jag ju berätta. Min kund, som faktiskt skruvat lite på sig, pustar ut. Det måste ju låtit helt galet!

Nåja. Min fina dag avslutas med att Micke och jag sticker ner och provar maten på Beach House. Tja, nåja.... helt ok. Jag kände mig gammal när jag konstaterade att jag tyckte trubaduren spelade för högt. Mysigt ställe. SJUKT trevlig personal:) maten ok. Men det kan bli bättre tror jag. Dom har ju bara funnits i ett år så....

Tog en liten promenad sen. Konstaterade att vi är lite malliga faktiskt. För tänk, här BOR vi. ❤

Rosor.

Igår var en av mina Stockholmsdamer hos mig. Detta var bara tredje gången vi setts men åh.....jag fick ta del av en liten bit av hennes love-story:)
Hon gifte sig när hon va 22 och fick två barn. Pga vissa omständigheter som historien inte förtäljer skildes de när hon va 35. Vid 38 års ålder träffar hon HONOM. Han som hon nu går i trädgården och pular med. Ibland säger dom inte ett ord till varandra på flera timmar för båda är så uppe i vad dom gör. Plötsligt kan de ta en doft-paus. Då går som runt tillsammans och doftar på sina rosor. "Vet du hur många olika dofter det finns Paula", sa hon. "Ibland luktar dom citrus och ibland mer sött som frukt...."
Ibland avbryter han henne och sträcker fram ett glas vin. Ibland försvinner han en stund för att komma ut med en bricka med fika han fixat. Det är 20 år sen hon träffade honom.
När hon gick från salongen tänkte jag: hoppet finns kvar. Check. ;)

Måndag.

Min kund Eva sa något bra.
Hon gick hos mig förr. Liksom innan. Sen "slutade" ju jag. Då gick hon hos någon annan. Sen gjorde hon ett besök hos mig när jag började förra året igen för att sen hoppa in till Malmö. Jag är av den åsikten att det verkligen är kunden som väljer var hon ska gå. Väljer hon mig är jag glad, men går hon någon annanstans hänger jag inte läpp för det. Skulle inte falla mig in att inte hälsa på en fd kund för hon "valt bort" mig. Eva sa det att HON kunde tycka sånt va jobbigt ibland. Att hon kunde känna sig lite taskig på nåt sätt. Men när hon då märkte att den "bortvalde" fortsatte va trevlig (jo, jag ser det som en självklarhet men det är det tydligen inte) så blir ju steget när man vill fortsätta "himmavi" aningen kortare och lite lättare...

Jag är glad att Eva kommer till mig. Och jag är glad att mina andra kunder också kommer till mig. Tänk att ni på era händer bär med er något JAG skapat. Och att ni valt just mig. Det gör mig glad. Och tacksam.

Söndag. Slappiga söndag.

Har haft underbara dagar med dottern. Fyllda med musik, skratt och glädje. (jo, okey....liiiite gnäll hade vi på varann men måste erkänna att det inte var mycket!)
Vi tillbringade tors-, fre- och lördagskvällarna i Svedala på Sommarrocken. Lovar att redogöra för detta så fort jag sitter vid en dator istället. Men jag kan ju säga att när Thin Lizzy spelar de första ackorden och ens 13-åriga dotter sjunger med direkt. Ja...då blir man liksom alldeles varm inombords.

Imorgon är det full rulle på jobb igen. Längtar! ❤

Lediga torsdag.

Min lediga dag börjar jag på salongen. Miss Magda sätter sina magiska händer i min kalufs. Kärlek:)
När jag ändå är här lagar jag Johannas nagel - för sådär kan hon ju inte gå;) Så det va den lediga dan.....

Snart kommer hjärtat i mitt liv. Hela helgen ska vi mysa hon och jag. Först på schemat står TAKIDA ikväll. Ska dansa lite vackertväderdans nu.

Klart hon skulle ha naglar...

Söta Fröken A skulle ha ett par dagar ledigt och vaknade med panik imorse. "Mina naaaaaglar...!" Hur ska vi kunna överleva detta? Kommer vi ens kunna ha KUL på dessa lediga dagar om naglarna inte blir fixade?? Hon panikringde och fick en tid i Malmö där hon gått. Men... nu bor hon och jobbar ju i Ystad. ORKA åka ända till Malmö! :) Moster skickar henne till Paula. Paula förstår detta enorma dilemma och rycker in. Fröken A ringer sin pappa och berättar de goda nyheterna. Pappa prisar herren och förstår att den planerade Danmarkstrippen imorgon kommer att bli av. Pjuu.. Så. Man kan med andra ord säga att jag liksom gled in och räddade en hel familjs välbefinnande? Det känns lite bra.
Speciellt med tanke på att jag alltid kännt mig välkommen i den familjen tillsammans med Fröken A's moster. "En till vid familjemiddan? Jaha, Paula? Inga problem" Teatern? Klart Paula får hänga med. Julafton? Inga problem.

Så Ame, klart du skulle ha fina naglar Hur skulle helgen annars bli? Och vilken trevlig kväll jag fick! Tack ♥

Min fina plats.

Här sitter jag. Ja, inte nu. Jag står ju bakom kameran. som ni ju förstod...

Min fina plats. Där trivs jag. Ser ni vad som skymtar därbak? Ja, vi befinner oss närmre havet än vad man skulle kunna tro;)

Klockan är snart 18.30. En av mina bästa vänners systerdotter panikringer och hade velat ha naglar innan helgen. Hm... jag som slutar nu för att sen va ledig över helgen...

Men det är klart tösen ska ha naglar.

****

På begäran......;)

Så pappsen. Och syrran. Mina två läsare. Kanske Carl....?
Nåja, tre är ju bättre än inga, eller hur? Här är jag igen.
Jag flyttade min lilla hörna till en annan hörna. Vad som ska hända bakom rosa dörren vet jag inte. Inte än iallafall.
Hur som helst så började en ny resa för mig i januari. Mina tre läsare vet ju redan detta, men ifall någon skulle råka slinka in här så får ni hänga med nu;)

Mitt på gågatan i Ystad ligger snyggaste salongen ever! Pontho Hair & Makeup. Och här är JAG! och det är jag så glad för. Att jag har fått och får följa med på denna resa...