30 oktober 2012

........

Ibland möter man människor som man bara tycker om från första stund. Jag tycker om alla mina kunder men idag hade jag en ny som det kändes som jag känt alltid. Hon berättade om sin familj och vad som drabbat dem. Lilla barnbarnet som då va 2 år hade råkat ut för en olycka. Pappan ser hur det börjar hända men hinner inte fram. Lilla barnet lider av en hjärnskada nu och sitter i rullstol. Hon blir aldrig som det va meningen hon skulle bli.
Det är klart att det finns familjer där något barn kanske sitter i rullstol eller har någon åkomma som innebär både den ena och andra insatsen från föräldrarna. Men det som berörde mig här va att detta barnet inte föddes såhär, att det va en fruktansvärd olycka som inte skulle få ha hänt. Jag fällde en tår när hon berättade. Sen skickade jag en djup tacksamhet över att mitt barn är friskt.
Var och en har sitt. Man är sig själv närmast. Men ibland behöver man få lite perspektiv på tillvaron.

Jag är tacksam för min familj och mina vänner. Vad vore jag utan er?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar