Detta har inte ett jäkla dugg med naglar att göra. Inte heller någon speciell person. Utan bara ett inlägg rakt upp och ner när jag behövde kräka ur mig...
När jag skulle ha barn kom en arbetskamrat in till mig och berättade hur jävla ont det gjorde att föda barn.
När Lilla Fröken A tittade ut fick man hur mycket "goda råd" som helst hur jag bäst skulle sköta det lilla livet.
-ta för guds skull inte upp henne när hon gråter. Om hon så är blå.
-låt henne INTE sova i er säng. Hon kommer förmodligen vilja sova där alltid sen. (Nä. När dom är 14 vill dom inte sova där. Jag lovar.)
-amma var 4:e timme. Varken mer eller mindre.
Etc
Etc
Etc
Av alla dessa kommentarer och vägledande.....varför i helvete kunde ingen förvarnat om:
-det ständiga dåliga samvetet.
-maktlösheten.
-känslan av att vara otillräcklig.
Och sen va det detdär....när ungen väl kommit ut....att det faktiskt inte är över där. Smärtan tog inte slut i och med battingen tittat ut. Mer ska ju ut. Moderkaka och skit och mög. Och som om inte det va nog ska man fan tråcklas ihop också!! Aj.
(ni tycker jag är dum i huvet och tycker att "det fattade du väl, att det va mer efteråt". Jag va 21, jag fattade knappt att jag va gravid ju. Så, om ingen talar om och Google inte va uppfunnit, hur skulle jag veta??)
Poängen med detta inlägget va egentligen orden
-det ständiga dåliga samvetet.
-maktlösheten.
-känslan av att vara otillräcklig.
Så nu har jag dragit mitt strå till stacken. Kom inte och säg att jag inte varnade.
P.U.N.K.T.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar