15 november 2013

Snacka om kommunikation.

I måndags va jag, mina systrar och vår käre far på Ystads teater och kollade på föreställningen "Snacka om kommunikation" med Thomas Pettersson och Lasse Gustavsson.


Lasse Gustavsson är brandmannen som jobbat i en vecka när han och en kollega körde in i ett.... propanmoln? Kan det stämma? Hur som.... De springer genom eld och känner hur skägg och hår brinner upp för att sedan känna hur elden kryper in i öronen. "Nu dör jag", tänkte Lasse och drog ett djupt andetag för att det skulle gå snabbare. Men det gjorde han inte. Två månader senare vaknade han upp på sjukhuset. Och kunde se på världen med andra ögon. Han såg hårlocken i sjuksköterskans panna på annat sätt. Leendet och de mjuka rösterna uppfattades tydligare.
Hans budskap till oss var att tänka på just de sakerna, hur vi säger saker, hur vi uppfattar andra..... Allt det där vi egentligen vet om men behöver påminnas om ibland. Omfamna livet och va tacksam över det man faktiskt har.

Thomas Pettersson är inte en av mina stora idoler, tycker han är rätt dryg. Men shit, va jag garvade! Han började att driva med diverse gamla uttryck man säger av ren vana. 
"Jag mäter 1,80 i STRUMPLÄSTEN". Strumplästen??! Vad är det EGENTLIGEN?
"Det där kan jag inte säga på RAK ARM" (på krokigt ben kanske istället;))
"Jag har det PÅ TUNGAN"...... (Haha....den där brukar jag själv driva med)
Etc, etc......
Att jag tyckte just den biten va så rolig va för att vi haft detta ämnet uppe.....eller tja, nästan iallafall.
Va på tjejmiddag för ett par veckor sedan, det skvallrades lite och en nyfödd baby nämndes. "Ja, och jag visste inte ens att hon hade SÄLLSKAP". Hej Paula 65 år. 
Min sambo öppnade en burk med godis och luktade på. "Mm.....det luktar konfekt". Konfekt!!?? Och min sambo råkar va närmre 80;)?
Lilla Fröken A tyckte det va en trevlig AFTON häromhelgen.
Ja....and so on.
Vi hade en fantastiskt trevlig kväll i måndags. Tror pappan också tyckte det.


10 november 2013

Fars dag. Igen.

Grattis lille far på din dag. Mysfarbror nr1. 
Imorgon inkasserar han sin 70-årspresent han fick av oss. Vi tre systrar tar med honom på teatern för att se "Snacka om kommunikation" med bl.a. Thomas Pettersson. Ska bli trevlet:)

Trevlet va det igår hos Malin och Carl också. Det kändes som om vi synkade. Ser fram emot att ses igen:)

Grattis till en annan pappa. Älskling..... du är en fantastisk pappa. Hoppas dina barn förstår det❤






6 november 2013

6 november. En flaggdag.

Inte ett dugg om naglar. Bara mitt innersta och nakna jag. 


För 15 år sen va det mitt livs lyckligaste dag idag. Jag fattade det inte då men jag förstår nu att det va det. Nu för 15 år sen vandrade jag runt med värkar. Jag va så ung. Så ovetande.
Nu sitter jag och väntar på den lilla varelsen som i 15 år har vänt upp och ner på min värld. Fortfarande så självisk som det lilla barnet är. Så ofta oförstående om andras människors känslor.
Jag sitter med klumpen i halsen och känner mig inte alls så upprymd och förväntansfull som jag borde.
Tar yogan till hjälp. Sluter mina ögon och fokuserar på 3:e ögat. Börjar djupandas. Mitt på Centralstationen i Malmö. 


Vill gråta när minnena från hennes förra födelsedag dyker upp. Sudda sudda sudda. Nä. Dom kommer för alltid sitta kvar som ärr.
32 mil i bil upp till henne. En timme i en anonym matsal och en främmande man (som förvisso var väldigt trevlig och kom att va till enorm hjälp sen) Packa upp presenter. Kallprata. En kram.
Sen 32 mil hem. Ångest. Att behöva lämna henne kvar.
"Om vi inte gjort hela den resan, hade jag ju inte varit där jag är idag. Nu när jag mår bra," säger Lilla Fröken A till mig. Och hon har rätt, det vet jag. Önskar bara vi haft en annan väg vi kunnat välja. 
För exakt två år sedan förstod jag hur ont hon hade. Allt jag gått och trott, känt på mig och försökt fajtas mot, bekräftades. Det for av hennes mun i bilen på väg fr Malmö på hennes 13-årsdag. Efter det gick det bara utför.
Men nu är det bra.
Vi är inte i land. Men vi är nära.
Och den dagen hon förstår mig, vet jag att hon är vuxen. Men inte än. Vill inte ha henne vuxen än. Va barn ett tag till älskade du❤

Nu är jag på väg hem. Det blev inte som förr. Men långt mycket bättre än i fjor. 
Och att hon va så glad överväger ju allt. Det gjorde att jag svalde min klump och slappnade av.
Det blev en bra dag.