Snacka om kommunikation.

I måndags va jag, mina systrar och vår käre far på Ystads teater och kollade på föreställningen "Snacka om kommunikation" med Thomas Pettersson och Lasse Gustavsson.

Lasse Gustavsson är brandmannen som jobbat i en vecka när han och en kollega körde in i ett.... propanmoln? Kan det stämma? Hur som.... De springer genom eld och känner hur skägg och hår brinner upp för att sedan känna hur elden kryper in i öronen. "Nu dör jag", tänkte Lasse och drog ett djupt andetag för att det skulle gå snabbare. Men det gjorde han inte. Två månader senare vaknade han upp på sjukhuset. Och kunde se på världen med andra ögon. Han såg hårlocken i sjuksköterskans panna på annat sätt. Leendet och de mjuka rösterna uppfattades tydligare.

Hans budskap till oss var att tänka på just de sakerna, hur vi säger saker, hur vi uppfattar andra..... Allt det där vi egentligen vet om men behöver påminnas om ibland. Omfamna livet och va tacksam över det man faktiskt har.

Thomas Pettersson är inte en av mina stora idoler, tycker han är rätt dryg. Men shit, va jag garvade! Han började att driva med diverse gamla uttryck man säger av ren vana. 

"Jag mäter 1,80 i STRUMPLÄSTEN". Strumplästen??! Vad är det EGENTLIGEN?

"Det där kan jag inte säga på RAK ARM" (på krokigt ben kanske istället;))

"Jag har det PÅ TUNGAN"...... (Haha....den där brukar jag själv driva med)

Etc, etc......

Att jag tyckte just den biten va så rolig va för att vi haft detta ämnet uppe.....eller tja, nästan iallafall.

Va på tjejmiddag för ett par veckor sedan, det skvallrades lite och en nyfödd baby nämndes. "Ja, och jag visste inte ens att hon hade SÄLLSKAP". Hej Paula 65 år. 

Min sambo öppnade en burk med godis och luktade på. "Mm.....det luktar konfekt". Konfekt!!?? Och min sambo råkar va närmre 80;)?

Lilla Fröken A tyckte det va en trevlig AFTON häromhelgen.

Ja....and so on.

Vi hade en fantastiskt trevlig kväll i måndags. Tror pappan också tyckte det.

Fars dag. Igen.

Grattis lille far på din dag. Mysfarbror nr1. 

Imorgon inkasserar han sin 70-årspresent han fick av oss. Vi tre systrar tar med honom på teatern för att se "Snacka om kommunikation" med bl.a. Thomas Pettersson. Ska bli trevlet:)

Trevlet va det igår hos Malin och Carl också. Det kändes som om vi synkade. Ser fram emot att ses igen:)

Grattis till en annan pappa. Älskling..... du är en fantastisk pappa. Hoppas dina barn förstår det❤

6 november. En flaggdag.

Inte ett dugg om naglar. Bara mitt innersta och nakna jag. 

För 15 år sen va det mitt livs lyckligaste dag idag. Jag fattade det inte då men jag förstår nu att det va det. Nu för 15 år sen vandrade jag runt med värkar. Jag va så ung. Så ovetande.

Nu sitter jag och väntar på den lilla varelsen som i 15 år har vänt upp och ner på min värld. Fortfarande så självisk som det lilla barnet är. Så ofta oförstående om andras människors känslor.

Jag sitter med klumpen i halsen och känner mig inte alls så upprymd och förväntansfull som jag borde.

Tar yogan till hjälp. Sluter mina ögon och fokuserar på 3:e ögat. Börjar djupandas. Mitt på Centralstationen i Malmö. 

Vill gråta när minnena från hennes förra födelsedag dyker upp. Sudda sudda sudda. Nä. Dom kommer för alltid sitta kvar som ärr.

32 mil i bil upp till henne. En timme i en anonym matsal och en främmande man (som förvisso var väldigt trevlig och kom att va till enorm hjälp sen) Packa upp presenter. Kallprata. En kram.

Sen 32 mil hem. Ångest. Att behöva lämna henne kvar.

"Om vi inte gjort hela den resan, hade jag ju inte varit där jag är idag. Nu när jag mår bra," säger Lilla Fröken A till mig. Och hon har rätt, det vet jag. Önskar bara vi haft en annan väg vi kunnat välja. 

För exakt två år sedan förstod jag hur ont hon hade. Allt jag gått och trott, känt på mig och försökt fajtas mot, bekräftades. Det for av hennes mun i bilen på väg fr Malmö på hennes 13-årsdag. Efter det gick det bara utför.

Men nu är det bra.

Vi är inte i land. Men vi är nära.

Och den dagen hon förstår mig, vet jag att hon är vuxen. Men inte än. Vill inte ha henne vuxen än. Va barn ett tag till älskade du❤

Nu är jag på väg hem. Det blev inte som förr. Men långt mycket bättre än i fjor. 

Och att hon va så glad överväger ju allt. Det gjorde att jag svalde min klump och slappnade av.

Det blev en bra dag.

Inspiration.

Sitter på tåget hem från Malmö. Har fått lite nagelinspiration. 

Märket jag började -då för superlängesen- att jobba med hette Creative. Creative Nail Design. Nu heter det CND kort och gott. Jag är Creative i hjärtat. Känner mig otrogen varje penseldrag jag tar med ett annat märke. Neee.....jag överdriver lite. Men bara lite. Nu när jag börjat med Shellac (som är just från CND) känner jag det som förr. Hallelujamoment. Ikväll pratades det Shellac, naglar, dekorationer, lack.... Kunden vill ha naturliga naglar så långt man kan. Och sen lack, lack, lack. Jag myser när jag tänker att det är ju just det jag eftersträvar i varje kund. Bygga tunnt. Och naturligt. Sen får jag väl skärpa till mig med nailart. För det kommer även Ystad fråga efter....

CND har kommit med ett lack som heter Vinylux. Du behöver inget underlack, det torkar på 8,5 minut och sitter kvar på nageln i 7 dagar. 7 dagar. Halleluja.

8,5 minut. Hallleluja. 

Ja, det är på väg till salongen!

Naglar.

Min första kund i Ystad är tillbaka efter lite barnafödande. Välkommen tillbaka Jessica.

Shellac.

Älskar denna underbara produkt. Personer som har hyfsade naglar och gillar ha samma färg länge. Ger lite mer stabilitet om man har mjuka naglar men.....åh! färgerna!! ❤

Mina rock'n'roll-naglar inför Sweden Rock. Längtar tillbaka! Och längtar framåt till nästa omgång:)

Kettys pyttenaglar. I vacker röd nyans. Nu tar Sandra i Stockholm hand om henne under vintern. Sen är hon min igen nästa sommar:)

Coola Veras lika coola naglar:

Sommarhelg.

En vecka kvar på sommarlovet. För de som har sommarlov alltså. Själv försöker jag ta tillvara på helger och kvällar. Det är inte lika hysteriskt på jobb heller så jag har t.om. lyckats ha någon dag ledigt:)

Igår va vi på Ystads Djurpark. Hade en underbar dag!! Storasyster joinade med sin familj och systerdottern och de två små jag fått som bonus fann varandra direkt. Det blev en perfekt dag utan gnäll och tjat. Det gillar jag:)

Jag blir moster igen. Väldigt snart som ni ser;)

Idag sitter jag på Nybrostrandsbadet. Med denna filuren:

Det är Lilla Nilsson. Jag gillar honom. Han är liksom glad precis hela tiden. 

Jag går in i ett nytt skede i mitt liv snart. Det är både skrämmande och spännande. Men man måste ju våga saker som skrämmer en ibland. Annars är man ju bara en liten lort. För att citera Lindgren igen. 

Pratade bloggar med syrran igår. Tanken med denna bloggen va egentligen att kunna återge historier jag fick höra vid nagelbordet. Precis i början lyckades jag väl med det. Men nånstans ändrades det. Många av mina kunder blir väldigt personliga och det blir mycket "terapisnack" som måste få stanna vid bordet. Men kommer det guldklimpar lovar jag att återge dom. Så tillsvidare får det bli en blandning av lite halvpersonligt och en och annan nagelbild. Som denna:

Det är Malin som alltid har franska. Men för första gången sen hon började hos mig hade hon glömt bort tiden. När hon kom på det va det försent att göra en hel behandling. Så vi gjorde en naturlig påfyllning och lackade med rött gelélack som nu får sitta till nästa gång. Gick snabbare och alla blev glada och nöjda. Malin fick sina naglar fixade och jag slapp ha en lucka i min tidsbokning. 

Nu ska jag luta mig tillbaka i min brassestol och läsa en bok. Medans Lilla Nilsson stirrar ut mig.

Love is in the air.

Sitter på tåget för att träffa Lilla Fröken A. Tänker att det på många sätt varit en fantastisk sommar. Men samtidigt kontraster utav bara he**ete....

Samtidigt man kämpar och brottas för det bästa man har, med allt det innebär i berg-och-dalbaneformationer, kommer Han in i mitt liv. Han som ser mig. Ger mig trygghet och faktiskt gillar mig som jag är. Jag sände önskan till universum att det är nu Han kan komma. Och så dagen efter min födelsedag i våras poppade han upp i min dator.

Känslan jag har med honom är precis den känslan jag väntat på att få känna. Knäpper alla dom på näsan som skrattat åt mig och kallat det romantiska fjanterier. Sagt till mig att inte va kräsen. Är min ambition att bli gammal med människan jag träffar har jag all orsak att va kräsen anser jag. 

Det allra bästa är att jag får va fantastisk och underbar i hans ögon, PLUS att han faktiskt känner samma för mig som jag för honom. Alldeles strålande tycker jag:)

Något annat som är roligt är att Lilla Fröken A också träffat kärlek. Jag tror att hon också får känna värme och trygghet med honom. Och det gör mig glad.

Not always strong.

Känner mig förvirrad och maktlös. Känns som om hur jag än gör så blir det fel. 

Får hela tiden höra hur stark jag är. Men tänk om sen styrkan är slut nu? Vem tar då över?

Det senaste jag hörde va: "du måste ha tålamod". Jag förlät honom för de orden för han har inte varit med från början. Han har inte sett mitt tålamod. Hur jag slåss, bråkas för att sen bli sams. Faller och reser mig. Hyperventiletar i ångest för att samla mig och djupandas. Jag förlät honom för jag vet att jag haft ett enormt tålamod. Jag har säkert gjort fel på vägen men försöker rätta till efter hand.

Men jag har kommit till en punkt där jag varken vet ut eller in. Det känns som om jag slutar slåss förlorar jag både henne och mig själv. Fortsätter jag såhär så kraschar jag. Och då förlorar hon mig.

En dag i taget. Tiden får gå. Ska försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. För hennes skull. För det är mitt jobb. Och en dag ska hon väl fatta vad det är jag sysslat med. Den dagen är jag mormor skulle jag tro.......

Orka.

                    Need a vacation.

Sjöbo Marknad.

En gång om året finns det en och en halv dag då jag alltid är ledig. Har jag ingen annan ledighet inplanerad så har jag åtminstone halva tors och fredagen i marknadsveckan. Och för att förstå varför och själva grejen med det måste man nästan va från Sjöbo. Så sägs det iallafall.

Ja, jag är uppväxt i Sjöbo. Inga värderingar i det. Det va väl inget fel i att växa upp här men för mig är det Ystad som är hemma. 

Men igår när jag cyklade genom byn, ner till min vän som bor kvar, tänkte jag att det ändå finns en gnutta kvar i mitt hjärta.

 När jag tog svängen in på 'vår' gamla gata, skymtade lilla bäcken vi så ofta hängde vid. Tog nästa sväng vid Posten, som är ett 'Barnens hus' nu. Och förbi min mellanstadieskola som gått från en ganska tråkig svart-och vit asfaltsklump till byggnader inklädda i tegel. Ner genom gator jag inte cyklat på sen 20 år tillbaka. Ser husen med helt andra ögon. Med positiva ögon. Har alltid undrat hur man kan flytta till Sjöbo och speciellt flytta TILLBAKA.... Men jag kan nog förstå det nu efter min lilla cykeltur igår.

Och när vi sen gick ner till marknaden kunde jag ju inte annat än tänka lite att den liksom är "vår". Hur folk ändå vallfärdar hit för spektaklet. 

Älskar att gå i gångarna och titta på folk. För det är det jag gör. Det är inte så mycket sakerna och tingeltanglet jag vill åt. Utan det är människorna. Var finns dessa under resten av året? Vilken sten har dom krupit upp ifrån?

Lilla Fröken A har fått växa upp med marknadskänslan. När hon va liten åkte hon till mormor och morfar redan på onsdagen. Då gick dom på kvällen ner och tittade lite när knallarna anlände. Sen är det torsdagen och fredagen som man kommer och går. Måste säga att vi alltid känt oss mer än välkomna hos mina föräldrar just under marknaden. Aldrig måsten eller krav utan man lullar runt som man vill. Kommer och går som man känner.

Igår va jag då hemma hos Lotta och hennes familj. Grillning, gott vin och en himla massa ungar som plötsligt bara skrek "Paaaala. Paaala. Åker du den karusellen med mig. Eller den med oss. Eller......" 

Men nä. Jag åkte inga karuseller. Njöt istället av att jag slapp ta fajterna med gnäll.

Nu är jag på väg hem. Hem till Ystad. Men om ett år är jag i Sjöbo igen. Förmodligen innan också ju. Men garanterat om ett år.

Underbara söndag.

Det va inte länge sedan jag hatade söndagarna. Dom va oftast förknippade med ångest och ensamhet. Och även om jag sitter ensam nu också sitter jag här med tacksamhet och frid.

Lilla Fröken A va hemma i helgen. Med sig hade hon goaste killen man kan hitta. Eller ja, det vet jag ju egentligen inte men det va intrycket jag fick iallafall:)

De skötte sig själv men vi möttes upp för gemensamma måltider hela tiden. Så mysigt det va. Jag vill ha det såhär alltid!!

Mycket strandhäng. Dock va vi ganska ensamma denna söndag. Och då kan jag säga att det va nog sommarens behagligaste klimat just idag. Enligt mig;)

Åh.....solvarma plankor på bryggan. Skratt från småtjejerna som gör att jag inte kan låta bli att fnissa själv. Fingrar som pillar mig i håret och solen som vill leta sig genom mina stängda ögonlock.

Jag längtar till jobb imorgon men jag vill ha fler sådana här dagar vi fick denna helgen. 

Tosselilla.

Två semesterdagar.

Eller nä, skojade bara, har 8 sammanlagt :)

Idag kör vi en dag på Tosselilla. Fastnat på badlandet såklart. Såklart om det är två små baddjur med.

Minns när vi var här när vi va små. Oj, vad det växt sen dess! Kommer ihåg att jag vågade mig på en vattenrushkana efter många om och men. Precis när jag skulle landa i vattnet kom en pojke för snabbt efter mig så hans fötter landade i min rygg. Aj.

Minns att jag blev ledsen och att min mamma skällde på mig. Varför jag fick skäll har jag ingen aning om. Var aldrig nån som förklarade för oss när vi va små. Ingen som såg till att barnet faktiskt förstått vad som vart fel.

Jag vill tro att jag för det mesta gjort det klart för Lilla Fröken A, vill tro att jag gjort vad som står i MIN makt iallafall att det ska bli bra. Sen fick jag aldrig nån handbok på BB. Ingen som kunnat coacha mig. Har handlat efter egen magkänsla. Kanske kunnat göra annorlunda i mycket men jag hoppas att min kärlek ska uppväga de misstagen.....

Att vara rädd. Om det man har.

Så fort saker kan ändras. En olycka. Ett snedsteg. Människor i perferin som inte förstår vad de har. Vad som är värt att vara rädd om. 

Längtar efter mitt barn. Så mycket tid som slösas. Vill bara att hon kommer hem nu. 

Jag vill kunna krama min flicka varje kväll. Stryka min hand över hennes kind och berätta att jag älskar henne. Höra hennes andetag innan jag somnar. 

          

Så många som inte har det du har. Va rädd om det. Krama en extra gång. Säg det du vill ha sagt innan det är försent. 

Att ha ett eget val.

Kände bara att jag snabbt måste skriva av mig..... Lite såhär en lördagsmorgon:)

Chattade lite med Lilla Fröken A precis. Hon var glad och på gott humör. 

"Va rädd om den känslan", sa jag.

"Ja, det är jag alltid. Brukar inte vara jag själv som förstör den utan det brukar vara alla andra", svarade hon.

"Äh, det är ju man själv som bestämmer det", sa jag.

"Nä inte om nån bara "pangpang förstör ditt humör tjalalaaaa" det e ju inte jag som bestämmer det."

Jag tänkte efter hur jag skulle svara....

"Kan ju bero lite på situationen men man har alltid ett val själv. Alltid. Man kan välja att se på en situation som så att "jaha, så tycker du/ni. Jag håller kanske inte med men det ska inte sabba mitt goda humör"

För så är det ju. Det är klart att mycket beror på ens dagsform och annat runt omkring. Det är verkligen inte alltid lätt att bara borsta av sig om någon säger nåt man blir upprörd över. Men.... Man. Har. Alltid. Ett. Val. 

Ställa sig utanför sig själv och se sin egen del i saker och ting.

Sen är det inte lätt att vara tonåring och icke-självisk. Som tonåring är man bara jag, jag, jag. Det mesta handlar om hur synd det är om en själv och det är sällan ens eget fel.

Men jag tycker Lilla Fröken A kämpar på bra. Hon förstod hur jag menade. Sen kom hon på att det regnade. Och att det förmodligen va mitt fel. Hahaha...

      ~Skyll bara inte på mig om det 

        regnar.....~ /Ior.

Natt mellan fredag och lördag.

Ligger på min luftmadrass och summerar dagen. 

Avslutade med Europe.

När min storasyster va tonåring va Europe hennes allra största idoler. Hon pussade Joey Tempest godnatt varje kväll. Hon fick aldrig sett dem då på 80-talet. Vi va liksom inte tjejerna som fick gå på rockkonserter för våra föräldrar. Men för ett par år sen överraskade jag henne. Europe skulle spela innan Status Que på .... Öja i Ystad. Jag vet, det låter märkligt men så va det.

Hon fick order om att va färdig ett visst klockslag då hon skulle bli upplockad i Malmö. Fick bara reda på att vi skulle va utomhus och att hon skulle komma att dyrka marken jag går på efter denna kvällen. 

Min väninna och hennes kille hämtade henne och pratade om allt utom musik i bilen. Vi käkade hemma hos mig och drack lite vin. Till tonerna av The Final Countdown lämnade vi över biljetterna. Till saken hör att syrran mådde väldigt dåligt just den perioden och att jag faktiskt gjorde en chansning. Men hon skrek rakt ut. Av glädje. Så glad hon blev. Skulle gjort vad som helst för att få återuppleva den stunden:)

Vi hade en superkväll verkligen. Vädret kunde inte varit bättre. Stämningen på topp. Och min älskade syster fick ett avbrott från den mörka bubblan hon va i.

Igår va spelningen inte lika bra. Dom spelade in en dvd tydligen så upplägget blev nog lite annorlunda mot vad det blivit annars. Mycket nya låtar, vilket förvisso är lite spännande. Men det va ju dom gamla jag ville höra:(

Innan Europe kollade vi At the Gates och Saxon. 

Fredag. Dagen efter nationaldan.

Jag föll inte lika hårt. Här är superdålig uppkoppling men jag ska förklara närmre sen:)

Vi får se när detta läggs upp....

Idag är det fredag.

Underbart väder. Bästa, bästa festivalvädret!

Vi har det bra.

Snart är det dags för lite musik.

Jag njuter. 

Lever på gårdagens extas.

Five Finger Death Punch. Åh.....❤️

Kiss som spelade sist har gjort sitt. Jag såg den 1999 i Danmark. Redan då va de nog klara. Ingen energi alls igår:(

Amon Amarth levererade men jag får erkänna att jag stod och diggade en halvtimme och kände därefter att det fick va nog. Förlåt älskling.

Five Finger.....

Jag är i extas. In love. Stum. Kan inte stava.....

Jag har en kund som heter Marta. Hon är strax över 20, blond och sockersöt.

Och en metaltjej.

När hon för några månader sen sa att hon va avis på att jag skulle få se nån av hennes stora idoler tänkte jag "jeje lilla vän, det blir nock bra....." 

Jag lyssnade in mig på dem och tyckte de va helt okey. 

Min pojkvän kallade mig för Bumbibjörnsrockare när jag sa det.

Nu har jag gått ifrån deras spelning. Och vill inget annat än att de spelar mer. Gärna tar med mig hem.

I'm in love.

Jag är på Sweden Rock.

Nu ska jag se Amon Amarth. Undras och tro om jag kan falla lika hårt en gång till??!

Häromdan va det uppochnervända dagen på jobb. Nåja, förmiddagen iaf.

Det började med att ena kollegan va hemma för migrän = boka om kunder. Linda hann trolla innan jag hann att reagera så den led inte jag av. Sen fick jag inte igång musiken. *palasafulaord*

Sen skulle Mar fixa kaffe, då strejka kaffemaskinen. Sen skulle hon ta vatten. Då blev det liksom ingen respons i kranen. (och hey....en frisörsalong utan vatten!?) Sist men inte minst bestämmer sig telefonen att lägga av.

(Och ovanpå det så har Paula lyckats radera telefonsvarmeddelandet så när man ringde nu hamnade man hos en mekanisk röst som berättar att man kommit till en telefonsvarare)

Vi står i köket och tittar uppgivna på varann.

Allt ordnade sig till sist. Såklart. 

Nu är det bråda dagar inför studenter och fester. Massor med nya kunder. Och många vill ha fääääärg!! *gladpaula*

Har tagit in OPI-lack och det gillas av kunderna. 

Nu har jag inte tid att sitta här. Snart kommer min kund. Som dock har franska naglar. Ska nog vifta lite extra med mina så kanske hon ändrar sig;)

Nedräkning.

Om 17 dagar är vi där. Ahhhh..... längtar!

Massa me go musik och trevliga människor. 

Kom på idag att jag glömt skriva ut biljetten. Men nu är det gjort. Check. 

SWEDEN ROCK. 

Min semester. 

Mitt andningshål. 

Mitt baravara.

💀💀💀💀

Förvirring.

Igår berättade min kund om sina bekymmer. Hon hade hört av Sveriges schlagervinnare Robin skulle va på Emporia i Malmö och signera skivor. Sen ska han ju sjunga i finalen idag. I Malmö. Min kunds bekymmer låg i "hur ska han hinna dansa?!"

"Dansa?" hade hennes man sagt.

"Ja, i Lets Dance" IStockholm.

Hennes man hade virrat på huvudet och mumlat nåt om att det va tur att ingen hörde detta. Hon förväxlade Robin Stjernberg (eller va pågastackarn heter) med nån Oskar.

Hennes mammahjärta hade oroat sig för hur stressad Robin måste bli....

Han är nog stressad i vilket fall som helst. Även om han slipper dansa i Lets Dance.

Idag är det sommarväder. Denna vampyren ska ut i solen. Får se om jag börjar glittra, blir till aska eller bara får solexem:)

Röd dag mitt i veckan. Gillas.

Igår åkte jag in till Malmö och St Gertrud. Vännerna i The Dimestore Junkies är ute på turné. Från Stockholm ner till Malmö. Idag i Jönköping och imorgon Hässleholm. Ni är duktiga:) Kör hårt.
Någon sa "mysrock". Det ordet skulle jag vilja sno för det va det. Jag saknade öset måste jag va ärlig och säga.

Vi gick vidare till Paddys sen. Någon typ av jubileumsfest med asmycket folk. Vi snikade in oss via en gästlista där 'jag' stod uppskriven som Claudia. Si, una serveza por favor.....;)
Vänner till min svåger spelade. Boogie Fever. (uhh.....nu blev jag osäker på namnet....men visst är det Boogie Fever....) Det är disco rakt av. Inte direkt min grej men det blev en riktigt rolig kväll!

Idag är det till att ta igen sig. Sov dåligt på syrrans soffa då hennes små kattungar ville busa med moster hela natten.

Ut ur bubblan. Poff.

Nu har jag fått till hur man lägger in bilder från mobilen. Så får vi se om jag blir bättre på att uppdatera;)

Det är intensivt på jobb. Jag är fullbokad och det är verkligen hur kul som helst! Jag gör det jag älskar med kollegor runt mig som jag trivs sjukt bra med.
Mina kunder efterfrågar lite färg på naglarna och det gillas:)

I december gnällde jag om den mörka bubblan. Hur jag knackade mig ut med hjälp av mina solhälsningar.
Nu står jag ovanpå bubblan och studsar upp och ner. Bubblan har ändrat färg till bubbelgumsrosa. Ibland sätter jag mig i meditationsställning, sluter mina ögon. Andas. Och tackar universum för det jag har. För även om man sitter i den mörka bubblan då och då finns det en väg ut ur den. Det kan inte va bra alltid för då hade man inte vetat om när det är bra. Ju.
Jag har en klok dotter som kämpar vidare med sitt. Det gör ont i mig när jag påminns om vad vi gått igenom för att det nu ska gå åt rätt håll. Men huvet högt, kämpa på, hej o hå.

Nä... om jag ska gå och göra lite nytta i mitt kök.
Tjingeling.

Livskvalité.

.........

Yes. Eller bara nej.

Sitter uppkrupen i soffan efter en lång dag på salongen. Tittar på 'Yes man' med Jim Carrey. Älskar den filmen. Men har sett den så ofta att jag klarar skriva här samtidigt;)
"Du säger nej till livet. Du säger nej till dig själv" säger dom. Han ska säga ja till....allt.
Jag småler. För med min nästsista kund idag pratade vi om konsten att säga.... NEJ! Haha..... För kontentan av VÅRT samtal var att om vi lärde oss att säga nej. Så sa vi JA till livet.
Det vi pratade om skilde sig avsevärt mot Jim Carreys rollfigur. Vi menade att om vi kunde ge ett ärligt 'nej, jag kan inte ta det jobbet' sa vi ju ja till att va med våra barn eller (i hennes fall) sin man.
Så va det med det.
Men för att fortsätta ämnet. Pratade med Lilla Fröken A igår. Hon hade gjort en lista. På saker hon måste hinna med innan hon kolarvippen.
-nudda Eiffeltornet (jag va medräknad)
-kolla in St Petersburg (jag va medräknad)
-bada med sjöelefanter (detta måste pappa va med på, säger hon)
-säga JA till allting en hel dag.
Hepp.
Den där dagen paxar jag gärna!

2013

Har landat lite nu. Efter intensiva dagar innan jul och nyår då alla skulle få fina tassar. Vet fortfarande inte hur man lägger in bilder från telefonen så vi får va bildlösa lite till:)
Läser hur andra sammanfattar sitt 2012. Jag började fundera hur jag skulle kunna göra det, men tog alldeles för mycket på mig då det varit ett fruktansvärt jobbigt år på många sätt. Men så tog jag ut bara det som va bra. Jag har fått uppleva vänskap, trygghet och förändringar till det positiva. Och det är saker som kommit mycket ur det negativa så det där att "inget ont utan att det för något gott med sig" skriver jag under på.
Enligt den kinesiska kalendern går vi in i Ormens år nu. Jag är född i ormens år så det måste väl betyda att detta blir mitt år?? Jag tolkar det så iallafall. Så kom igen nu, nu kör vi........:)