Not always strong.

Känner mig förvirrad och maktlös. Känns som om hur jag än gör så blir det fel. 

Får hela tiden höra hur stark jag är. Men tänk om sen styrkan är slut nu? Vem tar då över?

Det senaste jag hörde va: "du måste ha tålamod". Jag förlät honom för de orden för han har inte varit med från början. Han har inte sett mitt tålamod. Hur jag slåss, bråkas för att sen bli sams. Faller och reser mig. Hyperventiletar i ångest för att samla mig och djupandas. Jag förlät honom för jag vet att jag haft ett enormt tålamod. Jag har säkert gjort fel på vägen men försöker rätta till efter hand.

Men jag har kommit till en punkt där jag varken vet ut eller in. Det känns som om jag slutar slåss förlorar jag både henne och mig själv. Fortsätter jag såhär så kraschar jag. Och då förlorar hon mig.

En dag i taget. Tiden får gå. Ska försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. För hennes skull. För det är mitt jobb. Och en dag ska hon väl fatta vad det är jag sysslat med. Den dagen är jag mormor skulle jag tro.......