Att våga.

Igår träffade jag en gammal tjejkompis. Gjorde ett litet studiebesök på hennes jobb. Hennes jobb är hennes egna företag. Inte ett litet företag som jag har där min egentligen största utmaning är att pussla ihop mina tider med mina kunders. Det kan vara en prövning i sig men när jag tänker på vad hon drar runt så är ju mitt piss i mississippi:) Nu virrar hon på huvudet och säger med förmanande röst något väldigt klokt... Och visst, vi är duktiga på olika sätt. *klappar oss båda på axeln*
Hon pusslar ihop sina tider med sina klienters. Sina kunders önskningar med de som jobbar för henne. Hon håller i utbildningar och ser själv till att vidareutbilda sig.

I höst förverkligar hon en dröm. Jag har inte frågat henne om jag får skriva ner den så jag låter det vara så länge. Men egentligen, det jag vill ha sagt är jag tycker hon är cool. Skitcool.

En av mina gamla kunder i Malmö sa till mig att "lev med tanken att det enda tak som finns är himlen".

Det känns som min vän gör det. Så detta inlägget är till dig snäckan, jag hyllar dig för du är som du är.