Den sjätte oktober tvåtusenelva.

Min älskade lillasyster fyllde år igår. Idag när vi pratade sa hon att det va "the best birthday ever".

Vid lunchtid kom hon med tåget från Malmö (ja, kära malmöbor, tågen GÅR faktiskt på båda hållen. OCH tar lika lång tid, som när vi åker in till er! Mohahaha...;)) Hon letade sig fram till Salong Bergman.

Där väntade bubbel och massor av skratt och fnitter.

Och, kära Ni, nu tog söta Miss Magda hand om henne. Slingor och klippning för lillasysteryster.

Och efter en god Maltesmacka (och ännu mer bubbel) fick hon en liten manikyr på tassarna.

När hon sen frågade om jag kanske kunde hjälpa henne att lägga lite ögonskugga.... hm, lite tveksam va jag eftersom jag inte räknat med det och hade saker med mig. Men vaddå, det får bli som det blir, tänkte jag....

Om jag säger så, att Jean-Carlos godkände ICKE;) ;)

En halvtimme senare hade vi en uppdaterad lillasyster och en uppdaterad Makeup-pala.

SÅÅ inspirerad jag blev! Oh... va kul!! 

Sen hoppade de uppdaterade systrarna på tåget till Malmö (som sagt, nu vet alla att det går åt båda hållen ju) ,för att efter en måltid på S:t Gertrud kolla in Junkiesarna.

Med sig på scen hade de först Ted Morris. Hans musik hittar ni HÄR. Det va lugnt och sansat. Lite för lugnt verkade vissa tycka som gjorde allt för att överrösta. Trist.

Jag ska hålla gluggarna öppna för att få höra honom igen iallafall!



Foto: Lars Brundin

Och seeeen..... var det selebert besök från landet i väster minsann.
Let me introduce*trumvirvel*: Mr Willie Nile! 
(och ja, ljuset måste varit starkt där längst fram)
Jag ska erkänna att jag inte hade jättekoll på lille wille innan, men det får jag skämmas över nu när jag kollat hans hemsida och liksom inser vad han pysslat med. Spelat med Bono och Springsteen och dom dära ni vet... haha... nädå Pala, du har bra koll på andra grejer du!
Hursom, igår spelade han ihop med Dimestore Junkies då ju. Och åh, vilket ös det va!
Tyvärr är inte den lokalen på S:t Gertrud optimal för detta, jag såg inte ett smack. (Jag sa iofs att jag ju faktiskt sett dessa människor innan och kanske skulle kunna nöja mig med att höra men jag tycker ju liksom om att se hur kul dom på scenen har. För sånt smittar ju faktiskt som bekant)
Jörgen (blondinen på fotot) sa efteråt att det fantamej va den bästa konserten han varit på. Jag skrattade och funderar på hur man räknar sånt. Jag som då aldrig kommer se en spelning från det perspektivet (scenperspektivet) har jag då på något sätt sämre odds att få va med om det allra bästa? Jaha ja, det blir kanske att ta lektioner i något instrument då. Undrar va jag skulle kunna spela.... Kastanjetter kanske?
Hursom... nu glider jag ifrån ämnet...
Fast ämnet musik tog faktiskt slut där iallafall. Underbart TREVLET va det!

Och lillasysteryster då. Som sagt, hon hade en fin dag lilla tösen, och jag är glad att jag fick dela den med henne.
Lööööv jo din lilla loppa :)