Kaffekaffekaffe.

Vaknade till doften av nybryggt kaffe. Vilket är komplett omöjligt då syrran, där jag nu sovit över, förmodligen inte ens äger en kaffebryggare. Dom har en kaffemaskin. Ni vet en sån hightech som maler bönerna själv och förmodligen även skulle kunna plocka och rosta dom om det skulle behövas. Har antagligen kostat en rejäl slant den där rymdfarkosten. Och nu tänkte jag bjuda på en historia som handlar om den.
Den och jag är inte kompisar. Alltid är det något jag inte fattar som ska göras. Vatten ska fyllas på. Spillfatet ska tömmas. Och monteras. Etc.
En gång stod det på displayen att "fyll på bönor". Detta var på morgonen. Paulas hjärna hade inte börjat funka än. Jag ropade till syrran som sa att kaffet stod i kylen och att det bara va att fylla på i facket till höger. Det gjorde jag. Men det stod fortfarande att jag skulle fylla på bönor.
Uppgiven ropar jag till syrran som sömndrucken kommer ut till mig. Hon lyfter på locket och kikar ner i facket. "Bönor Paula. Hela bönor skulle du fylla på med. Den maler ju själv."
Alltså, jag hade tagit malet kaffe och hällt i. När man öppnade kylen var det den paketen med kaffe som fanns. Inget annat. Så jag tog ju den helt automatiskt. Det va ju inte så kul då. Lite juxigt att få maskinen ren. Men efteråt har vi skrattat åt det och jag har fått äta upp det gång på gång. För hur tänkte jag där? Vad trodde jag att den där kvarnen var till?